Adrenalin, D-vitamin och endorfin

Jag är en utomhusjunkie.

Jag behöver regelbundna injektioner av frisk luft, vatten- och snölek, fria vidder och barrdoft för att må bra.
För att fungera.
Helst i kombination med någon slags rörelse, men att bara sitta på en sten i en skog vid en sjö går också bra.

Idag var en riktig benknäckardag och substanserna i rubriken har spelat huvudroller.
Adrenalinpåslaget som kommer när mjölksyran pumpar i benen då backen är lång och brant och inte lämnar utrymme för söndagsåkning.
D-vitaminfabriken som går för högtryck när solen målar vinterblek hud lite lätt rosa.
Endorfinerna som lattjar runt i kroppen när man som vuxen tillåter sig att leka.
Snölek i slösande sol, det kan inte bli bättre!

Började dagen med att köra 15 km i perfekta spår med skidor som i princip gick av sig själva. Hade vita fjäll i fonden och solen ovanför hjässan under hela rundan. Dalslingan mellan Hamra och Tänndalen var a work of art idag.

20140312-201909.jpg
Efter morgonrundan åkte carvingskidorna på och låren fick jobba ytterligare 5,5h. Idag var underlaget sanslöst bra, jag njöt av varje sväng.
20140312-221003.jpgFitbit var nöjd och glad redan vid 11-kaffet, det välbekanta ”durret” vid handleden kändes när jag släpade systersonen med staven på en transportsträcka. Redan då hade jag avverkat mina 10000 steg, men det hann bli mera. 😃 Systersonen är förresten en irriterande duktig skidåkare vid sina modiga 4,5 år. Beware Jon Olsson, here comes Malte Knutsson!

20140312-221325.jpg
Igår funderade jag på vilken sorts fjällturist jag egentligen är. Jag har alltid propagerat för att man ska ta sig fram långsamt och tyst i fjällen, det gör jag fortfarande. Storheten, stillheten, det oföränderliga framträder bara då man rör sig i takt med naturen. Men igår dundrade jag för första gången fram på ett muskelpaket som för ett himla oväsen och luktar bensin. Vid en stuga vi passerade vinkade jag till två damer på turskidor som stod och vilade. Man hälsar på varandra i fjällen, det bara är så. Oskriven regel. Damerna vinkade inte tillbaka och jag insåg att jag i och med skotern jag satt på var en av ”de andra”. Aj f-n. Tuff insikt.

Fast…
Det är inte antingen eller.
Det är både och.
Jag tänker liksom inte välja.
Jag är inte antingen längd-, carving-, snowboard eller telemarksåkare.
Allt är ju kul.
Jag åker inte antingen turskidor eller skoter på fjället.
Jag väljer båda.
Jag cyklar inte antingen på vägen eller i skogen.
Jag hojar där jag vill.
Jag paddlar inte antingen kajak eller gasar på i motorbåten.
Jag väljer båda, men efter humör.

Jag vill inte välja. Tänker inte.
Jag vill göra allt.
För att jag behöver mina endorfinrus.
För att jag är en utomhusjunkie.

Det här är inlägg 12 i #blogg100

Med solen i ögonen och vinden i ryggen

Klockan närmar sig nio och jag känner fortfarande solen värma i ansiktet. Har åkt skidor idag, vilket är något av det bästa jag vet. Både utför och på platten, på fjäll och i skog. Började dagen med att vänta på att liften skulle öppna, var faktiskt där 15 min innan och var i och med det först upp. Det är alltid en skön känsla att lägga de första svängarna, även om underlaget var hårt i morse. Solen gassade redan 08.30.

bild1

Är i Tänndalen. Har inte varit här förut, men gillar det mycket. Det är alldeles lagom stort och lagom lite folk. Idag har vi ofta varit själva i backarna. Sanslöst härligt. Vissa pister är som salsgolv med väldigt gott om plats att breda ut sig på. På toppen blåste det ganska rejält, men bortsett att vinden är kall som attan så underlättar det förflyttningen på skrå. Bara att vända ryggtavlan mot vinden och göra sig bred och segla fram. 🙂

Solen sken från en klarblå himmel hela dagen och på eftermiddagen åkte jag med min systerson Malte, 4,5 år. Jag är imponerad av hur fort han har lärt sig. Han åker (oftast) kontrollerat och kan svänga och stanna när han vill. Han kan anpassa farten (även om det möjligen går liiiite för fort på ett av klippen nedan) och han gillar att hoppa. Såklart. Han kan åka knapplift själv och ankarlift med sällskap. Idag lärde ha sig också att ta liftknappen helt själv. Vad månde det bliva?

)

Det här är alltså killen som kan allt. Som vid frukostbordet deklarerade att
”- Alla som känner mig älskar mig och jag älskar mig själv!”
Tänk den som hade en fyraårings självförtroende. 🙂

Efter sol och snö i backen stack jag ut i längdspåren. Startade i Hamra och åkte mot Funäsdalen. Att åka längd med vinden i ryggen i perfekt preparerade spå kan vara det roligaste som finns. Jisses, vad fort det gick! Att sedan motvindsresan tillbaka till Hamra var mer än lovligt kämpig är en annan historia. Jag väljer att minnas medvinden.

Med solen i ögonen och vinden i ryggen, det var en riktig vårvintersportfestival idag.

Bjussar på två #selfies från dagen, jag som aldrig tar sådana. Bara för att du ska se hur gött det var. Lekte lite med Photovisi.

9c5b35ca-f28b-4fda-b732-3f486ea39986wallpaper (1)

I morgon ska vi köra skoter! Det ser jag fram emot fånigt mycket.

Det här är inlägg 10/100 i #blogg100