Stigfinnare

Mountainbike. Bergscykel.
En klok person sade häromdagen att om man känner sig seg är det bättre att cykla än att sova. Jag lydde det rådet och stack ut en sväng idag på eftermiddagen. Det funkade. Det blev 25 km med några sköna stopp på bra platser. Hade glömt hur kuperade stigarna i Nyckelvikenreservatet var, men cyklingen där var riktigt bra. Utsikten mot Fjäderholmarna avnjöts från klippor som är som gjorda för cykeldäck. Det här är det 44:e inlägget i #blogg100 och det består mest av bilder. För att bilder säger mera än ord.
20140413-200917.jpg

20140413-200951.jpg

20140413-201027.jpg

20140413-201100.jpg

Mina minnens stad växer

20140317-174549.jpg
Man bygger stad där ute.
Cirka en kilometer öster om om Henning och Lottens kvarter växer en ny stadsdel fram. Kvarnholmen, mitt i inloppet till Stockholm, byter skepnad. Från industri till exklusiva bostäder. Per-Anders Fogelströms Stockholm växer österut och den nya stadsdelen vänder sig mot soluppgången.

Från bryggan där jag tänker bäst och laddar syre när det behövs kan man se hur det nya Kvarnholmen tar form. Tusentals lägenheter ska byggas, bryggor med promenadstråk ska anläggas längs hela strandlinjen och en bro över till Nacka centrum kommer att se dagens ljus inom något år.

Men här finns också minnen av andra kulturyttringar. Titta en gång till på bilden. Ser du det gula huset som står där Kvarnholmen är som högst? Bra. Till höger om det, där det mest ser ut att vara träd, ligger Sveriges första radhusområde och det var bland annat där man spelade in tv-serien Skilda världar. Det var i ett av dessa radhus Daniel Toivonen bodde med sin familj. Hans flickvän (tillika okända tvillingsyster!) Sandra Bovallius bodde i det lite tjusigare Nyckelviken på andra sidan vattnet. 😃

Båten stannar redan idag vid Kvarnholmens brygga, liksom vid Finnbodas där bilden är tagen. Det är en sann lyx att kunna ta båten till stan och i och med det starta arbetsdagen på vatten. Det ger både lugn och energi.

Så nära Stockholm och Djurgården.
Så nära, men ändå så långt borta att utsikten är tyst. Stockholm är bara ett vykort sett härifrån.
Ljudet och doften av vatten.
En plats att andas på, både fysiskt och mentalt.

Man bygger stad där ute.
En ny stadsdel som vänder ansiktet mot soluppgången.
Jag tror att Henning hade gillat det.

Det här är ett inlägg, närmare bestämt det sjuttonde, i bloggutmaningen #blogg100.