104 timmar

Inser att det jag skrev om igår var ett ämne som berör. I skrivande stund har det över 700 visningar och det ökar fortfarande.

Lärares lärande är visst känsligt att prata om. ”Jag har inte tid” hörs ofta i korridorerna. Men det ligger inte enbart på lärarna att utveckla sig och sin verksamhet. Rektor har ett viktigt ansvar. Det står inskrivet i våra läroplaner att det är rektors ansvar att tillgodose att personalen har den kompetens som krävs för att utföra sina uppgifter.

”Rektorn har ansvaret för skolans resultat och har, inom givna ramar, ett särskilt ansvar för att personalen får den kompetensutveckling som krävs för att de professionellt skall kunna utföra sin uppgifter”.
(Lgr 11)

I ett IKT-perspektiv handlar uppgifterna ofta om att förnya det sätt man undervisar på i grunden. Att flippa sin undervisning t.ex. Att använda nya verktyg för elevernas lärande. Att jobba med webbpublicering för att släppa in världen i klassrummet. Det är en hel del som ska göras och det händer inte av sig självt.

För kompetensutveckling avsätts 104 timmar per heltidsanställd och läsår enligt formuleringen nedan ur HÖK 12 (Huvudöverenskommelse om lön och allmänna anställningsvillkor samt rekommendation om lokalt kollektivavtal m.m.) Avtalet gäller fram till den 31 mars 2016 om inget oförutsätt inträffar.

”Inom den reglerade arbetstiden avsätts och samlas tid för kompetensutveckling utifrån riktmärket 104 timmar per heltidsanställd och verksamhetsår. Denna tid fördelas mellan arbetstagarna. Med kompetensutveckling avses insatser som syftar till att utveckla lärares förmåga att skapa goda förutsättningar för elevernas lärande”.
(HÖK 12: Bilaga M)

Med 104 välinvesterade kompetensutecklingstimmar per anställd och år borde man kunna åstadkomma massor av bra saker. Används alla de timmarna? Formuleringen för vad som menas med kompetensutveckling är förvisso luddig, men jag gissar att tiden inte används fullt ut överallt.

Den teknikförtätning som rullar över landets skolor och förskolor kräver eftertanke och planering för långsiktig kompetensutveckling. 104 timmar per anställd och år av fokus på lärande i en ny kontext. Teori, praktik och reflektion.

Kollegahandledning är effektivt som tusan för att sprida kompetens i lärarkollegiet.

Och förändringsledning för rektorer och övriga beslutsfattare. ”Förändringsledning i skolan” är något som Lena, jag och våra kompisar från INDEA kommer att ägna många timmar åt kommande vecka tillsammans med skolledare från olika delar av landet. Gemensamt för dessa skolledare är att de satsar på IKT i sina verksamheter och är måna om att det ska bli bra.

Jag ser mycket fram emot att träffa dem och att marinera oss i de här frågorna. Det ska bli givande.
Nu ska undertecknad skaffa sig några timmars skönhetssömn. Det ska också bli givande.

Avslutar en solig söndag med detta inlägg som är nummer 16 i bloggutmaningen #blogg100

Varför är lärare så tröga?

Jo, rubriken provocerar. Det är meningen.
Jag har alltid sagt att det händer så mycket positivt i svensk skola och att debatten som hävdar motsatsen är snedvriden och orättvis. Det står jag för fortfarande. Lärare jag möter gör massor av nya, spännande saker för att nyttja teknikens möjligheter för sina elevers lärande

Men det finns en stor del av lärarkåren som inte bryr sig om att uppdatera det sätt man undervisar på och det stör mig djupt.

Studien ”Hur kan ny kunskap komma till bättre användning i skolan?” (Del 1 och 2) som genomfördes på uppdrag av Utbildningsutskottet, säger bland annat att knappt hälften av de tillfrågade lärarna inte anser att det ingår i deras arbetsuppgifter att lära nytt och ta del av ny forskning.

Ny kunskapHur kan det vara möjligt att de människor som har till uppdrag att få barn och unga att utveckla en lust till lärande, inte tycker att den egna kunskapsutvecklingen är viktig? Något är fundamentalt fel då. Frågar man om detta kommer oftast argumenten om ”jag hinner inte” eller ”jag har inte så många år kvar att jobba, så det är ingen idé”. Det innebär att de barn som har oturen att hamna i händerna på dessa lärare inte får den utbildning de har rätt till.

Även i den studie som Göteborgs universitet publicerade nyligen framkommer liknande resultat. Utdrag ur Svd:s artikel den 12 mars:

”Närmare 20 procent av lärarna ser it i skolan som ett påfund som inkräktar på deras undervisning. En knapp tredjedel bejakar utvecklingen och tar egna initiativ. Resten ligger däremellan.

– I studie efter studie ser vi den här polariseringen. Som det ser ut nu har vi inte någon likvärdig skola, säger Berner Lindström.

– Att använda it i undervisningen är lärarnas skyldighet, det är inte ok att inte vilja, anser Berner Lindström”.

Lindström säger också att andelen skeptiska lärare minskar. Det är ju bra, men att det överhuvudtaget finns de som anser att it är ett ”påfund som inkräktar på undervisningen” är illa. Riktigt illa. De har ju inte tittat ut genom fönstret och tittat på det samhälle de utbildar för på alldeles för länge.

I Sverige är vi bra på att skeppa ut datorer i skolorna, men mindre bra på att göra rätt saker med dem. (Vi måste bland annat låta eleverna skapa digitalt innehåll, jag har skrivit om det i ett annat inlägg). Digitaliseringskommissionen har i uppdrag att följa upp Digital agenda för Sverige, regeringens it-politiska mål. Digitaliseringskommissionens delbetänkande som kom häromdagen föreslår åtgärder för att få skutan på rätt kurs. Bland annat säger man:

”Digitaliseringskommissionen föreslår bland annat skärpta digitala kunskapskrav i läroplanerna, ett digitalt kunskapslyft för både lärare och rektorer, digitala inslag i de nationella proven, bättre uppföljning av it-utvecklingen i skolan, nätbaserade kurser i gymnasieskolan, innovationsprojekt för nyskapande digitala läromedel och undervisningsformer, samt större digitala inslag i lärarutbildningen.

It-pedagogik i skolan är inget som står i motsats mot satsningar på bättre kunskapsresultat. Tvärtom visar många studier att klok användning av it i skolan stimulerar elevernas inlärning, förbättrar resultaten i särskilt språk, matematik och naturvetenskap och ökar lusten och det egna engagemanget i lärandet”.

Det ska bli intressant att se vad av detta som kommer att förverkligas. Jag är förhoppningsfull.

Det här handlade om att lärare måste ta sig i kragen och leva som man lär. Att på riktigt verka i och för en lärande miljö. Jag kommer att fortsätta att stånga mig blå för att svenska lärare ska fatta grejen med it i skolan. Många gör det, men det finns för många lata lärare. Det är inte helt politiskt korrekt att säga så, men de lata lärarna finns på varje skola och det är de jag är irriterad på.
Kom igen nu, hoppa på tåget, det har redan lämnat perrongen!

Det här är inlägg nr 15 i bloggutmaningen #blogg100