Above and beyond

Har ikväll haft förmånen att få prata framtidskompetenser på #passet, så föredömligt arrangerat av Futuraskolan.

21st Century Skills och 21 Century Learning Design stod på agendan. Mycket intressant stoff och bara 40 min att tillgå, en utmaning.

Skolan behöver lyfta blicken och se framåt och verkligen ta in det man ser i horisonten. Vi måste ge eleverna de kunskaper och färdigheter de behöver för att vara konkurrenskraftiga i ett globalt samhälle. Ett samhälle som ställer stora krav på individen gällande exempelvis kommunikation, samarbete, initiativförmåga och entreprenörskap, kreativitet, kritiskt tänkande och färdigheter i att använda digitala medier för allt ovan nämnt.
Det finns ett glapp mellan samhällets krav och det skolan lär ut. Utvecklingen utanför skolans väggar går fortare än den på insidan. The Times They Are a-Changin’…som Dylan skulle sagt. Men det är härliga tider, utmaningar är bra skit. 😃
20140506-223457.jpg
Lena och jag på röda mattan i entrén till #passet. Den passar finfint in i #glitter-temat. (Min färgmatchning är dock under all kritik).

Det här var nog det 67:e inlägget i #blogg100. Och var det inte det så kommer jag nog att bli tillsagd av min korrekturläsare i morgon. Det är väldigt bra att ha en sådan.

Mind the kompetensglapp

Har idag besökt konferensen Rethinking education och lyssnat på svenska och internationella experter inom utbildning och kompetens. Temat var vilka behov av kompetens som arbetsgivare har nu och framåt. Många spännande saker sades.

Bland annat talades det mycket om detta: Svenskarna har aldrig varit så välutbildade som nu, vi pluggar mera än någonsin. Vi kommer därmed också ut i arbetslivet senare än någonsin. Samtidigt är rekordmånga överutbildade och har fel utbildning för det jobb man faktiskt utför. Matchningen mellan utbildning och arbetsuppgifter skevar, vilket innebär kompetensbrist. Det finns ca 20 000 lediga it-jobb enbart i Stockholmsregionen. Det är värt att upprepa den siffran, 20 000 st. Jobb finns, men arbetskraftens kompetens saknas. Ja, saknas. Definierar vi kompetens som den kunskap/färdighet/erfarenhet som behövs för att lösa en specifik uppgift, så saknar vi faktiskt kompetensen – hur välutbildade vi än är. Företagen vill anställa, men arbetskraften är inte anställningsbar.
Competence, the ability to compete.

20140305-115718.jpg
Foto: Amanda Pethrus, postad på Twitter under #kompetensförtillväxt

Greg Butler sade: ”You don’t get paid for what you know, you get paid for what you can do with what you know
”.

Jag tycker att den meningen säger mycket. Företag anställer inte människor som ”bara” kan, de anställer doers som vet var och till vem de ska vända sig när de står inför en viss uppgift. Människor som vet att använda sin kunskap och sitt nätverk för att få saker att hända är, och kommer att vara, heta på arbetsmarknaden. Konnektivism i realiteten, kunskapen sitter i nätverket.

Det här ger ytterligare bränsle till att undervisa utifrån 21st century learning design. För att det behövs.

Ta del av den samlade dokumentationen från dagen på #kompetensförtillväxt.

Detta var inlägg 5/100 i #blogg100.

Det är frågan som är frågan

För det första funderar jag över mängden frågor som ställs i ett klassrum under en dag i skolan. Det är många.
För det andra funderar jag på hur många av dessa som pedagogen formulerar utan ett förväntat svar i bakhuvudet. Det är aningen färre.
För det tredje funderar jag på hur det går med utvecklingen av dessa pedagogiska frågeformuleringar nu när undervisningen i allt högre grad stöds av datorer och plattor. Sådär, visar många undersökningar. (Ex. Skolverket, 2013 och Ateas rektorsundersökning 2012)
Det sistnämnda tänkte jag fundera kring skriftligen en stund här nedan. Häng med om du vill.

8 av 10 lärare och ca var tredje elev i grundskolan har idag tillgång till en egen dator, men de teknikförtätningar som genomförts har på många ställen inte gett det pedagogiska lyft man eftersträvar. Arbetssättet har inte förändrats så mycket som man hoppats. Varför går utvecklingen så långsamt? Jag tror att svaret på den frågan är precis det första man kommer att tänka på: Därför att lärarna inte ges det stöd de behöver i den utsträckning som krävs. Det är en enorm omställning av arbetssätt som förväntas av den enskilda pedagogen. Då räcker det inte med ett par föreläsningar och en och annan studiedag. Pedagogerna behöver regelbunden utbildning och påfyllning av inspiration och tips. Handledning. Arenor för att diskutera med varandra och ta del av goda exempel. Tankebrottning. De behöver nätverka och besöka andra skolor. Konkret stöd med själva handhavandet. Och nej, man blir inte ”klar med it-implementeringen” på ett år. Hur långt är ett snöre? När är internet färdigutvecklat? Den här omställningen är en process som måste tillåtas att pågå länge och man behöver hela tiden hålla frågan på bordet. I den bästa av världar finns också en inre organisation som kan äga och driva utvecklingsfrågan. En processgrupp, ett IKT-stöd eller vad man nu väljer att kalla det.

På många skolor/kommuner drivs utvecklingen av s.k. eldsjälar, personer som tycker att det här är viktigt och som lägger mera tid än vad som förväntas av dem. Sin fritid, helt enkelt. Det är fantastiskt med eldsjälar…tills de byter jobb. Som jag ser det är 1:1 en brasa som ska brinna länge och en sådan stressar man inte. Den tar sin tid att få fyr på. För att lyckas med teknik i skolan krävs ett tydligt pedagogiskt ledarskap, tillgänglig teknik och ett bra innehåll för lärandet. Istället för ”vi tar datorutbildningen efter utbildningen i formativ bedömning”, anordna utbildning i formativ bedömning med digitala verktyg. Kör learning/lesson studies där datorn används i undervisningen för att utveckla metoden. Ha regelbundna Teach meets, Ed camps och andra mötesformer för att kunskapsdela. Bjud in andra skolor. Fika mera!

Men ok, nu svävade jag ut en aning. Hur förändrar vi lektionsdesignen när eleverna har en egen dator eller platta? Låt mig plocka tillbaka frågan till klassrummet där den hör hemma:
Ställ frågor som utmanar eleverna, som kräver ett svar med förståelse. Kontext.
Våga ställa öppna frågor. Våga låta elevernas resultat bli något du inte hade förväntat dig.
Formulera frågor och uppdrag som känns relevanta för eleverna. Frågor som nyttjar nätets styrkor och som gör att eleverna tränar de förmågor som ska eftersträvas i våra läroplaner. (21st century skills, helt enkelt, men mera om 21CLD i ett annat blogginlägg).
Använd en modell för planering och bedömning som alltid inkluderar ett formativt förhållningssätt och ett kommunikativt och publicistiskt arbete med internet. Lärande ÄR och ska få vara roligt och det blir betydligt roligare med en fråga som utmanar och ett uppdrag som är skarpt och nära eleverna.

Down n’ dirty, så här menar jag:

Fråga inte när Karl XII dog. Fråga om varför han befann sig i Norge och be eleverna att göra ett poddradioprogram som förklarar omständigheterna kring hans död. Vara unga reportrar vid Fredriksstens fästning en kylig novemberdag 1718.

Be någon på kommunen skriva ett brev där eleverna uppmanas att undersöka djur- och växtlivet i sjön och sedan skriva en Wikipediaartikel om sitt resultat. Andra får ta del och elevernas arbete blir på riktigt. Dessutom lär de sig hur Wikipedia fungerar. Väggtidningar är urtrist. Eleverna förstår inte syftet och ingen annan än läraren läser och beundrar.

Läs böcker, diskutera och skriv bokrecensioner i bloggform. Bjud in författaren att delta i samtalet. De ställer ofta och gärna upp.

Vem bodde här innan skolan byggdes? Utforska närmiljön med augmented reality eller geocaching. Märk upp intressanta platser med QR-koder eller placera ut egna cacher så att grannarna kan ta del av vad eleverna lärt sig.

Be din rektor att uppmana eleverna att skapa ett eget läromedel. Gör ex. film av multiplikationstabellerna och publicera på en egen Vimeokanal. Elever i andra skolor kan dessutom ta del av den, win win.

Be eleverna att efter labben om elmotorn göra en instruktion i Snapguide som förklarar varför och hur det fungerar som det gör. Förutom att lära sig om elmotorn kan andra kan ta del av kunskapen. De får uttrycka sig och använda hela sig.

Det här var bara ett utkastande av uppslag till saker man skulle kunna göra. De behöver naturligtvis finliras, kopplas till kunskapskrav och centralt innehåll, förmågor, bedömning m.m. Ni vet allt det där. Hade jag elever fortfarande så vet jag massor av saker jag skulle vilja göra tillsammans med dem. Jag var en nyfiken lärare. Jag är fortfarande nyfiken.

Som man säger i Singapore; Teach less, learn more.

Som vi frågar får vi svar. Vi behöver utveckla frågan och vi behöver göra det tillsammans.
För att göra detta behöver pedagogerna utbildning, inspiration och tid till diskussion och reflektion. Nästan i överdoserad kvantitet.

Jag låter Kalle avsluta det här inlägget, lite syrligt men hjärtligt. Tack för att du läste ända hit.

CH940127_JPG
http://bestofcalvinandhobbes.com/2012/05/calvin-mocks-education-system-and-teacher/