2015 i blogg-backspegeln

WordPress har visst satt ihop en liten småfånig sammanfattning av året. Nån sprudlande aktivitet har det ju inte varit, jag har bara skrivit när andan fallit på. En sista spaning ligger dock och gror, så det kan hända att det kommer ytterligare några ord innan 2015 blir 2016.

Here we go:

Ett tunnelbanetåg i New York rymmer 1 200 personer. Den här bloggen besöktes cirka 4 100 gånger under 2015. Om den hade varit en tunnelbana i NYC, skulle det behövas cirka 3 resor för att lika många personer skulle komma med.

Klicka här för att se hela sammanfattingen.

Uppdaterad verktygslåda

Det är lättare att hitta undervisningsformer där IKT trillar in naturligt om man känner till vilka verktyg som finns att använda. Eller att man iallafall vet var man ska leta. Av den anledningen har jag buntat ihop mina favoriter i en bra-att-ha-samling för lärare här på bloggen. Det har varit lite si och så med uppdateringen av den på sistone om jag ska vara ärlig, men nu har den fått sig en rejäl genomgång och ska vara uppdaterad. 

Du hittar den bakom länken ”verktygslådan” här ovanför, eller om du klickar här: http://sandrawissting.com/verktygsladan

Rock on!

After SETT

Vi hade en fantastisk AW igår. Drygt 100 pers kom och minglade på ATEAs kontor och Sara Sangfelt och Mauricio Contreras höll underhållningen på hög nivå.

Nu är SETT över för denna gång. Två dagars närkontakt mellan mina fotsulor och Kistamässans betonggolv har satt sina spår i muskler jag inte känt av på länge, men kul har det varit! Det är alltid roligt att se alla i ankdammen i levande livet och jag har hunnit prata med en stor skara nya kontakter från hela landet.

Någon sade att 4500 pers besökte SETT och det kan nog stämma. Lokalerna verkar dock redan har blivit för trånga, köerna till föreläsningarna var långa och många kom aldrig in på det man ville höra, trots 30 min i kö. Nästa år sprids SETT ut över tre dagar, det borde lösa en del av problemet.

Jan Björklund och Ibrahim Baylan var på plats idag. Jag hann att lyssna lite på JB, samtalet modererades av Annika Dopping. Vet inte riktigt vad jag tycker om det han sade. Det var inte så mycket nytt och han var ganska populistisk. Sade det vi ville höra. Han var väl medveten om vilken publik han stod inför. Och så är det ju valår gu’bevars.

Vi avslutade dagen med ett berikande snack med Rebel Learners. Självklart tog vi en #selfie a la Oscarsgalan. Selfietrenden har verkligen gått bananas under dessa SETT-dagar, bjussar på vår. 😃 Bilden togs av @fruedholm. 20140508-212146.jpg

Tack #SETT2014 för i år!

Det här var det 69:e inlägget i #blogg100. Skrivet med ömmande muskler och nya, glada minnen bakom pannbenet.

Inspiration och möten

Det är ju bland det bästa jag vet, det där när idéer lever vidare och utvecklas. Och när de där idéerna med hjälp av sociala medier får folk att träffas på riktigt. I köttvärlden, liksom.
Idag på #SETT2014 pratade Natalie Wiklund om att våga testa nytt i den monter vi delar med HP och Microsoft. Bland annat så jobbar hennes elever tillsammans med elever i Luleå i ett projekt de kallar House of Alvik. Läraren i Luleåklassen heter Katarina Eriksson. Katarina är också, som av en händelse, en av vinnarna i vår Twittertävling och Natalie och hon har faktiskt aldrig träffats. Förrän idag, i vår monter. Så här glada blev de då. 😃
20140507-223320.jpg
Superkul både för dem och för oss!
Att jag dessutom fått vara med på ett hörn i deras samarbetsprojekt känns fantastiskt kul. (Inspirationen till House of Alvik kom från mitt Villa Mimmi från 2008). När Katarina kom fram och sade ”tack för inspirationen!” blev jag så där riktigt lärarglad.

Även Ingela Clarin kom och sade hej, en av de som jag vet inspirerats av Robinson Sthlm som jag och mina dåvarande elever gjorde 2010. Tänk vad webbpublicering i skolan kan göra. I och med att skolarbetet ligger på nätet kan flera inspireras och bygga vidare. Utveckla idéen. Hjulet behöver inte uppfinnas på nytt.

Det här var det 68:e inlägget i #blogg100. Publicera mera!

Veckans vinnare i #ikttips

Vi kör en tävling på Twitter nu där vi uppmanar lärare att dela med sig av något de gjort där IKT varit ett bärande inslag.  De gör en film av något de gjort med elever och publicerar den. Länken dit postar de sedan på Twitter och taggar med #ateaskola och #ikttips.

Veckans vinnare heter Katarina Eriksson och hon gör ett riktigt spännande storyficationinfluerat projekt med sina elever.

Fick flashbacks. Jag har ju gjort  liknande grejer när jag hade elever. Tänker på Villa Mimmi, Robinson Sthlm och Husbygget i Sketchup. 🙂

Och jag hade visst rätt! Detta kom på Twitter.

Det här var det 46:e inlägget i #blogg100. För att det är viktigt att sprida goda exempel.
20140414-213911.jpg

Inget #framlar i år

I år är det första gången sedan Framtidens lärande startade som jag inte är där. Känns lite konstigt. De första åren, när #framlar var på Factory i Nacka strand och Nacka kommun var partner, var jag ganska insyltad i planeringen av Nackas delar. Jag har också haft elever med mig vid flera tillfällen. De  intervjuade utställare och besökare och bloggade sedan om sina reflektioner. Du kan läsa deras bloggposter här:

”Intervju med Martin och Josef på Årstaskolan”
”Vi intervjuar flera vuxna på mässan…”
”Tack för oss!”

Det gjordes också en film om mina elevreportrar 2010; Agnes, Ebba, Julia, Douglas, Simon och Rasmus. Mitt i filmen intervjuar de Atea Skolas tidigare försäljningschef, Anders Örnberg, som blev min kollega två år efter att filmen spelades in. Det upptäckte jag nu ikväll när jag tittade på filmen för första gången på mycket länge. Skrattade till lite. Vägar korsas.

Jag har haft förmånen att få talartid där också, en gång tillsammans med två elever då vi visade hur vi använde Sketchup i matten. Det var väldigt skoj, det tyckte vi alla tre.

Jag har också varit med och arrangerat två TeachMeets i samband med #framlar.
En gång 2010 (Härifrån finns det ett Youtubeklipp från min dragning som jag inte tänker länka till…) 🙂 och en gång 2011.

2012 och 2013 var jag där med Atea, men i år är jag inte där alls.

Känns ok ändå. Det går ju att följa det mesta som händer på nätet. Taggen #framlar på Twitter t.ex.
Så här.

Det här var det 41:a inlägget i #blogg100. För att framtiden är här och nu.

Nomophobia på 10 000 meters höjd

Det finns ett ord för att känna stress över att inte ha sin telefon inom räckhåll, att inte vara uppkopplad. Nomophobia. No mobile phobia.

Just nu sitter jag i luften och är lite småirriterad över att internet ombord svajar. Inser precis hur sjukt det är, men det är jag. Det räcker för att blogga dock, och det lugnar mina stackars nerver.

”Hej, jag heter Sandra och jag har en släng av nomophobia”
”Hej Sandra!”

Diagnos: N O M O P H O B I A
Ställd: 9 april 2014
Rekommendation: Patienten besväras inte av tillståndet, varvid ingen åtgärd anses nödvändig.

Det här var det 40:e inlägget i #blogg100. Skrivet med tillräckligt hygglig lina någonstans högt över Norrlandskusten.

Uppdatering, vid bagagebandet på Arlanda:

20140409-220302.jpg

Om att fylla år på nätet

Jag fyllde år igår och känner att jag vill säga något om detta med att födelsedagar i sociala medier. Det trillar in grattis och kram och hoppas du för tårta och bubbel från alla håll och kanter.
Jag fick nästan 200 gratulationer. 200! Känner jag ens så många människor? Svar nej.
Innan internet fanns skulle jag aldrig fått hälsningar från 200 pers – nu finns det och grattisarna står som spön i backen. Det är överväldigande och jättekul. Galet.

Samtidigt som det är skoj att så många tar sig tid att gratta, har värdet i varje hälsning devalverats. Det är väldigt lätt att slänga iväg ett grattis på fejan när man ser på sin timeline att någon bör firas.
”Grattis!” Klart.
Det kräver lite mera tid och engagemang att skicka ett sms eller att ringa och det gör man dessutom bara till de man har mobilnummer till. Det blir därför ett sätt att visa att man står födelsedagsbarnet lite närmare än övriga som ”bara” skriver på Facebook.

Missförstå mig rätt, jag uppskattar verkligen alla inlägg och kommentarer som önskade en fin dag. Människor som inte skulle hört av sig alls om inte sociala medier fanns sade hej. Underbart!
Men de som verkligen betyder något ringde upp. Tack.

Det här var det 39:e inlägget i #blogg100. Ett litet ental mera än det antal år jag fyllde igår.

”Det är mera kärlek än hat”

Den här veckan har fokuserat mera än vanligt på sociala medier. Och ur flera olika perspektiv. Har pratat med både elever och deras föräldrar vid två olika tillfällen om det sociala livet på nätet.

Webben är fantastisk, det tycker jag verkligen. Här finns obegränsade möjligheter till kommunikation och lärande för både stora och små. Själv håller jag alla kanaler öppna hela tiden, men det är ett aktivt val. Mig kan man kontakta via mail, telefon, insta, facebook, kik, snapchat, twitter, bloggen…. Har dessutom ofta flera olika konton kopplade till respektive tjänst. (Det går nog till och med att skriva ett vanligt brev för hand och skicka det till mig med post, men det är jag inte helt säker på. Det var så himla länge sedan det hände. 😃)

Det är klart att det kan kännas stressande att det plingar i alla dessa olika kommunikationsvägar emellanåt, men som sagt så har jag valt att ha det så. Jag gillar att kommunicera på olika sätt. Jag gillar ord, bild, film och att prata med människor. Webben är ett perfekt medium för mig.

Man väljer sitt eget flöde i sociala medier. Jag väljer vilka jag vill följa eller adda, vilka grupper jag vill ingå i och vilka hashtaggar jag vill hålla koll på. Som vuxen är det lätt att säga så, men det är inte lika lätt om man är en yngre person som inget hellre vill än att passa in. Grupptryck is a bitch ibland. Det händer tyvärr att det går snett och att webben blir en otäck plats, även om det oftast är hur bra och kul som helst. Precis som skolgården alltså. Online och Köttvärlden är inte olika platser, men spelreglerna kan vara lite mera sofistikerade och klurigare att greppa för utomstående i den förstnämnda.

Det är otroligt viktigt att vi vuxna pratar med ungdomar. Om livet, både på nätet och utanför. Det finns egentligen ingen gräns däremellan. Anledningen till att vuxna fortfarande ser Snapchat, Kik och andra snabba kommunikationsmedel som problem är oftast okunskap. Där kunskap saknas finns sällan förståelse.
Kik och Snapchat är fantastiska kommunikationskanaler. Använd dem klokt och lär nytt. Våga prova.

Ungdomars spelplan online är snabb och rolig, det är därför de är där. Det gäller även utskällda sajter som Ask.fm. Faktiskt.

Som en ung och mycket klok bloggerska svarade på frågan i näthatsdebatten om varför hon och många andra gillar Ask när det faktiskt händer taskiga saker där:

”- Det är mera kärlek än hat”

…och det får bli ett bra slutord att bära med sig från detta 27:e inlägg i bloggutmaningen #blogg100. Tack för att du läste ända hit!

Mind the kompetensglapp

Har idag besökt konferensen Rethinking education och lyssnat på svenska och internationella experter inom utbildning och kompetens. Temat var vilka behov av kompetens som arbetsgivare har nu och framåt. Många spännande saker sades.

Bland annat talades det mycket om detta: Svenskarna har aldrig varit så välutbildade som nu, vi pluggar mera än någonsin. Vi kommer därmed också ut i arbetslivet senare än någonsin. Samtidigt är rekordmånga överutbildade och har fel utbildning för det jobb man faktiskt utför. Matchningen mellan utbildning och arbetsuppgifter skevar, vilket innebär kompetensbrist. Det finns ca 20 000 lediga it-jobb enbart i Stockholmsregionen. Det är värt att upprepa den siffran, 20 000 st. Jobb finns, men arbetskraftens kompetens saknas. Ja, saknas. Definierar vi kompetens som den kunskap/färdighet/erfarenhet som behövs för att lösa en specifik uppgift, så saknar vi faktiskt kompetensen – hur välutbildade vi än är. Företagen vill anställa, men arbetskraften är inte anställningsbar.
Competence, the ability to compete.

20140305-115718.jpg
Foto: Amanda Pethrus, postad på Twitter under #kompetensförtillväxt

Greg Butler sade: ”You don’t get paid for what you know, you get paid for what you can do with what you know
”.

Jag tycker att den meningen säger mycket. Företag anställer inte människor som ”bara” kan, de anställer doers som vet var och till vem de ska vända sig när de står inför en viss uppgift. Människor som vet att använda sin kunskap och sitt nätverk för att få saker att hända är, och kommer att vara, heta på arbetsmarknaden. Konnektivism i realiteten, kunskapen sitter i nätverket.

Det här ger ytterligare bränsle till att undervisa utifrån 21st century learning design. För att det behövs.

Ta del av den samlade dokumentationen från dagen på #kompetensförtillväxt.

Detta var inlägg 5/100 i #blogg100.