Programmering efter 60? Självklart.

Jag tror inte att man nånsin blir för gammal för att lära nytt. Det är den enkla kärnan i det här korta inlägget. 

Det händer att jag på utbildningsdagar möter lärare som lutar sig tillbaka i stolen och säger ”det är ingen idé, jag går ju i pension om några år”. Det är ett argument jag inte köper. Under de här åren hinner många barn/elever passera den här läraren och det är inte rättvist mot dem. Alla kan göra något av det där som man upplever som svårt. 

Man blir inte för gammal för att lära nytt. Man kan tappa lusten, visst, men då behöver man leta rätt på den igen.

Det här lilla inlägget kom till efter att jag pratat med mamma. Hon är 63 år och specialpedagog. Hon har alltid gillat sitt jobb, men efter 60 har hon lagt i en extra växel. Hon har jobbat hårt för att särbegåvade ska få rätt stöd i skolan och blivit uppmärksammad för det. Ikväll låg det en Makey Makey på köksbordet och hon berättade att hon använder både den och Scratch med sina elever. Som om det var nåt som alla nästan-pensionärer ägnade sig åt. 

Det är så det ska vara. Att lära är ju roligt och man blir aldrig för gammal för att ha kul.

Essa Academy och Köping besöker Nacka

Idag hade jag förmånen att få introducera Abdul Chohan från Essa Academy på hemmaplan i Nacka. Även Anders Olsson, IT-samordnare från Köpings kommun, tog plats på scenen i Nackasalen.
Det här är några anteckningar från Abduls dragning, hyfsat oredigerade.
20140526-153116-55876100.jpg

Abdul talar om vikten av enkelhet. Ipads som ett intuitivt lärverktyg som alla kan hantera. På Essa använder alla lärare iTunes U. iTunes U kräver inte användarnamn och lösenord för att eleverna ska komma åt det material som läraren lägger upp och de får notiser så fort läraren uppdaterar något. Att alla lärare gör det är nyckeln. Alla elever ska kunna nå sina lärresurser via iTunes U och inte behöva leta. Kurserna innehåller text, länkar, iBooks, presentationer, Keynotes, appar, elevuppgifter m.m.

Get rid of busyness, get on with business

All will succeed

Move away from secretarial skills, moving on to CIO skills.

En kirurg från 1800-talet skulle inte ha en chans att klara en operation idag.
En lärare från 1800-talet skulle troligen klara sig ganska bra.
Ouch.

Mina anteckningar från Anders dragning hamnar troligen i ett eget inlägg där jag kommer att skriva mera om iTunes U. De gör mycket bra i Köping nämligen. 😄

Det här var det 87:e inlägget i #blogg100.

Bloom’s taxonomi + ITL Research och varför det är viktigt att skapa i skolan

Jag har funderat en del över resultaten från ITL Research på sistone och hittat en tydlig koppling till Bloom’s taxonomi som jag tycker är intressant.

Studera bilden av Bloom’s taxonomi från 1956 en stund. Ambitionen med denna var att visa på abstraktionsnivåerna i lärandet och var man som utbildare bör lägga fokus för att undervisningen ska träna både kognitiva, känslomässiga och interpersonella förmågor hos eleverna. En holistisk syn på människan och lärandet. Låter det bekant? 🙂 Hela trappan ska med, det räcker inte med att memorera fakta och att förstå enkla samband. Enligt Bloom bör vi sikta så högt som möjligt i pyramiden och låta eleverna skapa. Både i betydelsen skapa ny kunskap (här finns även en tydlig koppling till rubriken ”knowledge building” enligt 21CLD) och att skapa egna produktioner av sitt skolarbete.

bloom_taxonomy
Bild lånad från: http://uwf.edu/cutla/assessstudent.cfm

Så till resultaten från ITL Research där man studerade innovativa undervisningsmetoder i ett urval av länder på vårt klot. I studien såg man att de vanligast förekommande inslagen där IKT användes var sådana där eleverna använder datorn/plattan som ett redskap för att söka information och som hjälpmedel vid färdighetsträning m.m. En användning som träffar lågt i Bloom’s taxonomi. Det som nästan inte görs alls är att eleverna får använda sin dator till att faktiskt skapa material. Bilden nedan är kärleksfullt lånad från Microsoft och visar en sammanställning av resultaten.

Skärmavbild 2013-10-16 kl. 08.03.11

Man behöver inte vara raketforskare för att se likheten mellan bilderna.

Bloom's och ITL

Och så här ser det ut när man lägger dem på varandra. Tack till David Slykhuis, Science Education Professor på James Madison University, som kombinerade bilderna och postade på Facebook.

Min slutsats är att vi är på god väg, men har globalt sett en lång väg att vandra. I Sverige händer det dock mycket. Tänker bl.a. på det allt större intresset av att låta elever arbeta med programmering. i skolan Se t.ex. inslaget i Nyhetsmorgon häromdagen där Karin Nygårds och hennes elever medverkade.

Har vi elevernas skapande bakom pannbenet när vi planerar undervisningen så har vi vunnit mycket. Undervisningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet och framförallt det förstnämnda finns det rikligt av i det här fallet.

Ny och gammal forskning pekar åt samma håll: Släpp loss skapakraften!

RT gärna: Hur Instagrammar du?

Lediga dagar har fått mitt instagrammande att gå bananas. Dels för att det är roligt, men också för att testa verktyget. Jag har kastat ur mig solnedgångar, stränder, fotbilder, god mat och vinglas i motljus…som så många andra. Jag märker att jag tittar mera efter detaljer, letar djup och linjer, tänker i bilder. Hur kan man uttrycka mycket med en närbild och en hashtag? Vad kan man göra med videofunktionen? Reflektionen i sig är intressant eftersom medlets möjligheter påverkar bilden och därmed uttrycket.

I skolan finns barn och ungdomar och barn och ungdomar gillar bilder. Och Instagram. Ofta gillar även deras föräldrar Instagram. En klockren kombo som borde nyttjas i större utsträckning. Min f.d. arbetsplats Myrsjöskolan använder Instagram för att posta bilder på skolmaten. Det sätter stopp för diskussionerna om huruvida det serveras grönsaker till maten eller inte och eleverna kan ”gilla” den mat de uppskattar och på så sätt ge värdefull feedback till köket.

Hur använder du som undervisar i bild Instagram? Eller använder din skola Instagram på andra sätt? Det vore spännande att få lite input kring det. Det står inte RT i rubriken för att jaga klick, jag är enbart nyfiken.

Bild från mitt eget Instagramflöde

20130801-010547.jpg

Det är frågan som är frågan

För det första funderar jag över mängden frågor som ställs i ett klassrum under en dag i skolan. Det är många.
För det andra funderar jag på hur många av dessa som pedagogen formulerar utan ett förväntat svar i bakhuvudet. Det är aningen färre.
För det tredje funderar jag på hur det går med utvecklingen av dessa pedagogiska frågeformuleringar nu när undervisningen i allt högre grad stöds av datorer och plattor. Sådär, visar många undersökningar. (Ex. Skolverket, 2013 och Ateas rektorsundersökning 2012)
Det sistnämnda tänkte jag fundera kring skriftligen en stund här nedan. Häng med om du vill.

8 av 10 lärare och ca var tredje elev i grundskolan har idag tillgång till en egen dator, men de teknikförtätningar som genomförts har på många ställen inte gett det pedagogiska lyft man eftersträvar. Arbetssättet har inte förändrats så mycket som man hoppats. Varför går utvecklingen så långsamt? Jag tror att svaret på den frågan är precis det första man kommer att tänka på: Därför att lärarna inte ges det stöd de behöver i den utsträckning som krävs. Det är en enorm omställning av arbetssätt som förväntas av den enskilda pedagogen. Då räcker det inte med ett par föreläsningar och en och annan studiedag. Pedagogerna behöver regelbunden utbildning och påfyllning av inspiration och tips. Handledning. Arenor för att diskutera med varandra och ta del av goda exempel. Tankebrottning. De behöver nätverka och besöka andra skolor. Konkret stöd med själva handhavandet. Och nej, man blir inte ”klar med it-implementeringen” på ett år. Hur långt är ett snöre? När är internet färdigutvecklat? Den här omställningen är en process som måste tillåtas att pågå länge och man behöver hela tiden hålla frågan på bordet. I den bästa av världar finns också en inre organisation som kan äga och driva utvecklingsfrågan. En processgrupp, ett IKT-stöd eller vad man nu väljer att kalla det.

På många skolor/kommuner drivs utvecklingen av s.k. eldsjälar, personer som tycker att det här är viktigt och som lägger mera tid än vad som förväntas av dem. Sin fritid, helt enkelt. Det är fantastiskt med eldsjälar…tills de byter jobb. Som jag ser det är 1:1 en brasa som ska brinna länge och en sådan stressar man inte. Den tar sin tid att få fyr på. För att lyckas med teknik i skolan krävs ett tydligt pedagogiskt ledarskap, tillgänglig teknik och ett bra innehåll för lärandet. Istället för ”vi tar datorutbildningen efter utbildningen i formativ bedömning”, anordna utbildning i formativ bedömning med digitala verktyg. Kör learning/lesson studies där datorn används i undervisningen för att utveckla metoden. Ha regelbundna Teach meets, Ed camps och andra mötesformer för att kunskapsdela. Bjud in andra skolor. Fika mera!

Men ok, nu svävade jag ut en aning. Hur förändrar vi lektionsdesignen när eleverna har en egen dator eller platta? Låt mig plocka tillbaka frågan till klassrummet där den hör hemma:
Ställ frågor som utmanar eleverna, som kräver ett svar med förståelse. Kontext.
Våga ställa öppna frågor. Våga låta elevernas resultat bli något du inte hade förväntat dig.
Formulera frågor och uppdrag som känns relevanta för eleverna. Frågor som nyttjar nätets styrkor och som gör att eleverna tränar de förmågor som ska eftersträvas i våra läroplaner. (21st century skills, helt enkelt, men mera om 21CLD i ett annat blogginlägg).
Använd en modell för planering och bedömning som alltid inkluderar ett formativt förhållningssätt och ett kommunikativt och publicistiskt arbete med internet. Lärande ÄR och ska få vara roligt och det blir betydligt roligare med en fråga som utmanar och ett uppdrag som är skarpt och nära eleverna.

Down n’ dirty, så här menar jag:

Fråga inte när Karl XII dog. Fråga om varför han befann sig i Norge och be eleverna att göra ett poddradioprogram som förklarar omständigheterna kring hans död. Vara unga reportrar vid Fredriksstens fästning en kylig novemberdag 1718.

Be någon på kommunen skriva ett brev där eleverna uppmanas att undersöka djur- och växtlivet i sjön och sedan skriva en Wikipediaartikel om sitt resultat. Andra får ta del och elevernas arbete blir på riktigt. Dessutom lär de sig hur Wikipedia fungerar. Väggtidningar är urtrist. Eleverna förstår inte syftet och ingen annan än läraren läser och beundrar.

Läs böcker, diskutera och skriv bokrecensioner i bloggform. Bjud in författaren att delta i samtalet. De ställer ofta och gärna upp.

Vem bodde här innan skolan byggdes? Utforska närmiljön med augmented reality eller geocaching. Märk upp intressanta platser med QR-koder eller placera ut egna cacher så att grannarna kan ta del av vad eleverna lärt sig.

Be din rektor att uppmana eleverna att skapa ett eget läromedel. Gör ex. film av multiplikationstabellerna och publicera på en egen Vimeokanal. Elever i andra skolor kan dessutom ta del av den, win win.

Be eleverna att efter labben om elmotorn göra en instruktion i Snapguide som förklarar varför och hur det fungerar som det gör. Förutom att lära sig om elmotorn kan andra kan ta del av kunskapen. De får uttrycka sig och använda hela sig.

Det här var bara ett utkastande av uppslag till saker man skulle kunna göra. De behöver naturligtvis finliras, kopplas till kunskapskrav och centralt innehåll, förmågor, bedömning m.m. Ni vet allt det där. Hade jag elever fortfarande så vet jag massor av saker jag skulle vilja göra tillsammans med dem. Jag var en nyfiken lärare. Jag är fortfarande nyfiken.

Som man säger i Singapore; Teach less, learn more.

Som vi frågar får vi svar. Vi behöver utveckla frågan och vi behöver göra det tillsammans.
För att göra detta behöver pedagogerna utbildning, inspiration och tid till diskussion och reflektion. Nästan i överdoserad kvantitet.

Jag låter Kalle avsluta det här inlägget, lite syrligt men hjärtligt. Tack för att du läste ända hit.

CH940127_JPG
http://bestofcalvinandhobbes.com/2012/05/calvin-mocks-education-system-and-teacher/