Om eldsjälar, trösklar och att gå mot horisonten

I onsdags var jag och Lenapedagogisk pub i Stockholm, ett tillfälle att träffas och prata skola och skolutveckling till minne av Trevor Dolan. Vi var väl ca 10-15 personer som tagit oss till Queen’s head och diskussionerna pendlade mellan lärares arbetstid, kompetensutveckling, visioner och ledarskap. Lite smått och gott om Life of Brian och paddling hanns också med. 🙂

En av diskussionerna som jag var involverad i gäller ett ämne som jag funderar mycket på:
Varför är så många lärare ointresserade av utvecklingsfrågor?

Jag känner många lärare. Massor faktiskt. Påfallande få av de som har ”vanliga” lärartjänster verkar intresserade av skolutveckling och jag försöker att förstå varför.

Jag tror så här:

1. Det lönar sig inte. Så länge skillnaden mellan att utveckla och att inte utveckla är några hundralappar i månaden är det inte värt ansträngningen. Skolutveckling bedrivs i stor utsträckning på fritiden av de människor som av samhället kallas eldsjälar. Eldar tenderar dock att brinna ut om man inte lägger på mera ved och eldsjälarna letar sig då vidare. Vilket leder mig in på nästa punkt:

2. Arenan saknas.
Lärare som vill diskutera saker som inte får plats på agendan för arbetslagsmötet söker sig ut på nätet. På Twitter, Facebook och andra forum finner de likasinnade och där pågår de djupare diskussionerna hela tiden, inte bara på tisdagar mellan 15.00 – 17.00. Här finner man den skräddarsydda, kontinuerliga fortbildningen som gör att man till sist växer ur kostymen och söker nya vägar för att prova sina idéer.
Det här vet jag av egen erfarenhet. Vi börjar tyvärr bli ganska många som lämnar skolan. Hade det funnits flera möjligheter att utvecklas inom skolans ramar hade nog flera stannat. Kalla det karriärtjänster eller något annat, men det saknas fortfarande möjligheter att växa som lärare.

3. Rektors pedagogiska ledarskap hinns inte med.
Vad man än diskuterar gällande skolutveckling så landar man ofta i att rektors agerande ligger till grund för vad som händer alt. inte händer på skolan. Om rektor är intresserad av utvecklingsfrågor och lever/leder som hen lär, smittar det av sig. På samma sätt gäller naturligtvis det motsatta. Aktualiseras inte frågan av ledningen ses den heller inte som viktig av personalen. Steg 1: Skippa papperskalendern nu, rektor, en gång för alla. Vill du att din skola ska ligga i framkant och stå för en modern utbildning så vilar mycket på dina axlar. Tyvärr sitter du ofta med snöröjning, städavtal och cykelställ som måste bytas ut, jag vet. Du har landets svåraste jobb och jag bara önskar att du kunde få lägga betydligt större del av din tid på att leda och utveckla den pedagogiska verksamheten. Heja dig, du har min odelade beundran. (Fast du måste byta ut din kalender).

4. Skolan är fortfarande en sluten värld för många.
Om man som lärare inte hänger på nätet begränsar sig skolvärlden till den egna skolan och man ser ganska sällan andra verksamheter. Kanske genom någon studiedag då och då, privata kontakter. Och hur ska man kunna utvecklas om man alltför sällan får se goda exempel från andra skolor, kommuner, länder? Genom att öppna skolan och dela med sig av tankar, tips och pedagogiska planeringar ges flera tillfälle att lyfta blicken och spana mot horisonten, får se att det är KUL att jobba med utvecklingsfrågor i nätverk. Öppnas aldrig dörren får man ju heller inte se vad som finns på andra sidan. Att gå på pedagogiska pubar är också ett sätt att vidga sina vyer och bygga ut sitt nätverk. Toppenbra fortbildning.

Det finns såklart flera anledningar än dessa fyra, men eftersom det är lördag förmiddag och jag egentligen är ledig nöjer jag mig med dessa så länge. 🙂 Jag skulle gärna se att det skapades flera utvecklingstjänster, att det syntes i lönekuvertet att man som lärare anträngde sig lite extra och att alla Sveriges rektorer blev digitala föregångare utan lärarförbundets gula läsårskalender under armen.

Från min egen horisont har drivkraften alltid varit tydlig. Hur kan man göra det här på andra, bättre sätt? Vad finns bakom nästa krök?
Det finns bara ett sätta att ta reda på det:

Att med nyfikna steg gå dit och se efter.
Fast jag är ju en sån där eldsjäl, jag. En av de som gick till vägs ände.

Laneway sun star

Photo Credit: `James Wheeler via Compfight cc

När Wordfeud gav mig min telefon tillbaka

Något väldigt oväntat hände precis. Min syster tittade förbi oanmäld. Inget konstigt med det alls, men det första som händer är att min systerson (2,5 år) berättar för mig att jag har tappat min telefon på bussen. Först fattade jag ingenting. Vadå? Är min telefon borta? Och hur vet du det? Och hur tusan har den hamnat hos er? Jag var helt bortkollrad.

Detta hade hänt:
Jag hade varit inne i Kungsträdgården och sjungit julsånger med kören och köpt de sista klapparna. På bussen hem ifrån stan hade min iPhone glidit ur fickan. Eftersom jag hade händerna fulla med julklappskassar så märkte jag inget. Med fullt fokus på att komma av bussen blev min telefon liggande på sätet och åkte vidare ut mot Kvarnholmen. Tydligen. Väl hemma njöt jag av söndagslugnet och saknade inte telefonen alls.
En kille som heter David kliver sedan på bussen efter att jag gått av. Han hittar luren. Som är låst. Som tur är så är denne David inte bara en snäll och hederlig figur, utan också en problemlösare av rang. Telefonen är ju som sagt låst, men notiser från Facebook och Wordfeud syns på skärmen även i låst läge, vilket David utnyttjar. I den informationen ser han bland annat att profilen ”jeosjenny” lagt ett ord i Wordfeud. David spelar själv Wordfeud och bjuder in Jenny till en match. Hon accepterar under tvekan, hon har nämligen hört att många använder Wordfeud för att ragga… David startar chatten direkt och frågar vem personen är som Jenny lagt ordet ”kåta” till. Nu är Jenny helt säker på att den här okända personen stöter på henne! Suck. Men hon känner igen det David skriver om och fattar snart att det är mig han beskriver. Jenny ringer upp min telefon. David svarar. Jenny hänvisar honom till min syster och släpper iväg en efterlysning på Facebook, som sprider sig. Min syster får ett samtal från David, släpper julstöket, tar sonen under armen och åker och möter denne David som väntar på ett kafé vid Slussen. Han får en flaska vin som tack och de åker direkt därefter och lämnar telefonen hem till mig….som inte ens hunnit märka att den är borta. Ca en timme har nu gått från det att telefonen gled ur min ficka och jag har hela tiden varit lyckligt ovetande om det som sker i min bekantskapskrets och på nätet.   
Så tack vare Wordfeud, en ärlig problemlösare och hjälpsamma vänner är nu allt som det ska igen.
Om jag inte hade spelat Wordfeud och inte varit så nyfiken av mig att jag hade notiser påslagna, så hade nog luren slutligen landat på SL:s lager bland 1000 andra svarta iPhones och jag hade säkerligen fått köpa en ny. 
Tack Linda!
Tack Jenny!
Tack Carina, Henrietta, Karin och andra kollegor som spred ordet på Facebook!
Tack David!
Tack Wordfeud!    
P.S. Jenny: Varsågod, nu ser du vilka bokstäver jag har kvar. Tror jag vinner i alla fall. 😉

Nya sidor på bloggen!

Nu har jag (äntligen!) samlat ihop lite av det som är ute och simmar på webben sedan ett antal år tillbaka. Du hittar nu två nya flikar längst upp på bloggen; ”Elevarbeten” och ”Skrivet av (eller om) mig)”.

Hoppas det hjälper dig som eventuellt letar efter något.

På återhörande!

Reflekterande armgång över kallt vatten

Plötsligt är den tillbaka. Skrivlusten! Insåg att det senaste jag skrev här författades i maj. Det betyder inte att hjärnan legat i träda sedan dess, nej nej. On the contrary, my dear Watson! Sommaren är min tid för reflektion och sortering. Det är då kreativiteten hinner ta plats, omedvetet och medvetet.

Jag reflekterar kring Bloom’s taxonomy och Lgr11 över smältvatten i södra Frankrike

Vårterminen avslutades med glädje och vemod. Det blev en skolavslutning präglad av stolthet, närvaro och humor. Mina twitterkollegor hade skickat med hälsningar som lästes upp i klassrummet, det uppskattades av både föräldrar och elever. Eleverna hade gjort en digital Jeopardy om sig själva och det arbete de utfört under de tre år de gått i vår klass, den utsatte de sina föräldrar för till allas glädje. Jenny och jag fick föräldraföreningens initiativpris för vår vinst i Webbstjärnan och fick emotta diplom och applåder från scenen. Vi är såååå stolta och glada för det!

Mina elever har utfört så mycket under dessa tre år att det inte går att sammanfatta i några futtiga meningar. Jag har lärt dem ett och annat, men de har även lärt mig mycket. Det är verkligen det stora med det yrke vi har, att lärandet hela tiden sker i samklang med andra, små som stora. Jag är glad för de år vi haft, men nu är det dags att gå vidare. Nya 4:or väntar runt hörnet, nya individer som jag ska växa tillsammans med de nästkommande åren. Det vore naivt att säga att det bara kommer att bli roligt, det kommer naturligtvis att vara skitjobbigt i perioder. Sådant är det här jobbet. Men det är också de tunga perioderna som gör att man uppskattar höjdpunkterna så mycket.

Det finns så mycket som är så bra med skolsverige som aldrig når medierna och därmed Svenssons frukostbord. Jättemycket. Det finns också en hel del jag inte är nöjd med. I grund och botten ogillar jag nog hur skolan är definierad och organiserad i Sverige idag, men det är ett helt annat blogginlägg. Det är det där som skaver, irriterar och känns fel som är min drivkraft. Inte till förändring, utan till förbättring. Förändring i sig har inget egenvärde. Jag vet hur bra skolan skulle kunna vara överallt, men det kommer aldrig att hända någonting om inte jag själv agerar i den riktning jag tror på. I mitt klassrum, i min kommun och nationellt genom sociala medier, artiklar, TeachMeets m.m. Förhoppningsvis kan det jag gör ge ringar på vattnet någon annanstans. Kanske en annan lärare, någon annanstans, går in till sin rektor och säger ”- Vet du, så här skulle jag vilja göra för att rusta mina elever för framtiden…” Händer det så är slaget vunnet. Slaget vill säga, inte kriget. Inte än.

Nog om detta. Häromdagen klev vi in i augusti, vilket betyder annalkande skolstart. Känns riktigt roligt i år! Redan nästa vecka, den 9 aug, ska jag till Norrköping för ett uppdrag för TÄNK OM. Erlaskolan slår upp dörrarna i Östergötlands östligaste pärla och jag ska inspirera lärarna inför skolstarten. Ett sant privilegium att få vara med vid ett sådant tillfälle.
Veckan efter, den 16 och 17 augusti, är jag i Varberg och TÄNK:er OM med Emma Rosen, Helena L’Estrade och Christer Holger. Det blir givande och kreativt framåttänkande dagar.

Har massor av spännande idéer som jag vill genomföra med mina nya elever och de nya Mac:ar de kommer att disponera för sitt skolarbete. Har bland annat ett matteprojekt i pipeline tillsammans med en kollega på en annan skola i Stockholmsområdet. Säger inget än…men håll gärna en tumme för att vi kan ro i land samarbetet. 🙂
…och som om det inte vore nog så kommer det ett helt gäng med iPads till Myrsjöskolans förskoleklasser!

Hos e-utvecklarna händer det också massor av spännande saker i och med införandet av våra nya styrdokument. Det blir en kreativ höst på alla fronter, det känner jag!

Avslutar med kloka ord från ”The Element” av Sir Ken Robinson. Jag hade turen att hitta rätt på en gång. Att gå till jobbet ska vara roligt och utvecklande.

Never underestimate the vital importance of finding early in life the work that for you is play”

Hear, hear!

Vi ses på den digitala skolgården i höst!

TeachMeet Framlar 2011

Jag var så trött att jag efteråt knappt mindes ett ord av vad jag sagt. Webbstjärnan, e-smartMeet…och så TeachMeet på det. Samma dag. Inte kom jag ihåg att prata om formativ bedömning heller. Anyway, det jag tänkte säga var att både bloggar och wikis är fantastiska verktyg för att kunna följa lärprocessen. Tänkte också ställa dem mot varandra för att jämföra vilket verktyg som passar till vilken typ av uppgift.

Fullsatt på Globala gymnasiet på Söder

”Sandra är större än Saade”. Eftersom jag inte lär höra det flera gånger, tänker jag suga på den karamellen ett tag. =)

Jag vill tacka några som gjorde kvällen till den härliga tillställning det blev:

Globala gymnasiet; För att ni lånar ut era fina lokaler
Joachim Thornström: Fantastisk konferencier och inspiratör
Niilo Alhovaara: För fix och trix med wikis och mailutskick
Mattias Davidsson: För teknikfixåtrix å en del annat
Carina och Peter på DiU: För att ni sopar banan för oss lärare
Richard Gatarski på WestreamU: För den oerhört generösa gåvan att bjuda på livesändningen. Ingen gör det bättre än du.
+ alla andra som delar med sig, tipsar, hjälper, diskuterar, utvecklar. Tillsammans kan vi vända den negativa skoldebatten.

Missade du TeachMeet i onsdags? Inga problem, här kan du se Richards produktion igen…och igen…och, äh. Vill du se undertecknad så börjar mina minuter vid 2.28 ungefär.

e-smartMeet i Dieselverkstaden, 18 maj 2011

Oj, oj, oj…vilken dag! Alla våra 26 e-smarta pedagoger, från förskoleklass till gymnasiet, visade upp sina e-erövringar inför en publik på ca 170 personer på stora scenen i Dieselverkstaden i Sickla. Det var sista dagen på utbildningen. En examen i TeachMeet-style!

Janne Juopperi från Nacka gymnasium

170 pers lyssnade, noterade och blev inspirerade.

Todays Meet längst bort, presentation i mitten och Twitter till höger. Samt nallen som kom farande om man inte höll tiden. Inger Lison sitter närmast i bild, bakom henne Gunbritt Seffer (konferencier).

Konceptet för dagen fungerade mycket bra och våra kursdeltagare fick både dela med sig och få med sig massor av inspiration till sitt fortsatta arbete.

Följ Twitterflödet från eventet här.
Se vår TodaysMeet här.

e-smart är helt klart ett vinnande koncept! Flera av de pedagoger som gått vår utbildning dyker upp som inspiratörer på konferenser och mässor. Per Falk (@perfal) (Jajamän!), Lotta Bohlin (@lottabo), Jeanette Dierks (@jmamma_m), Maria Rudling (@maria-Rudling) och Daniel Weiland (@danialius) är bara några av alla de som gått e-smart de senaste åren. Det finns egentligen många flera e-smartlärare att nämna som blivit nyfikna på omvärlden och som vågar prova nya metoder. Se bara på årets Framtidens lärande!

Vi vann Webbstjärnan 2011

And the winner is…..VI!!!

Myrsjöskolan6b.se vann guld i kategorin år 6-9! Helt galet och oväntat, iaf från min sida. Visst var vi nöjda med vår blogg, den är ju ett toppenverktyg, men det var ju så många andra bra bidrag med.

Bjussar på några bilder från prisutdelningen, varsågoda!

Här berättar Kristina Alexanderson en rolig anekdot från förra årets Framtidens lärande. Mina elever som var med som elevreportrar på konferensen intervjuade Kristina om vad Webbstjärnan var för något.
– Det ska vi vara med i! Och vi ska vinna! 
De sprang sedan raka vägen till mig och KRÄVDE att vi skulle vara med i Webbstjärnan nästa omgång. Att deras lärare glömde bort att det var en tävling och därför missade alla månadstävlingar, gjorde inte så mycket igår. Jisses, vad glada vi blev!
Väntan och förväntan
Cup cakes för att fira alla Webbstjärnor 2011
Vinnarlaget!

Tack Webbstjärnan och .SE för ett bra initiativ och stort tack för en jättefint ordnad prisutdelning!

Missade du livesändningen kan du se den igen här.  Scrolla fram till 36.30, där är det spännande. 🙂 Lyssnar du noga kan du höra mig säga ”Näää?!” och Kristina svara ”Jooo!”

Mina elever är Webbstjärnor 2011, vilken härlig avslutning på våra tre år tillsammans!

LR:s Metta Fjelkner kräver skärpning av arbetsgivarna: Höj lärarlönerna!

Läs hela artikeln här (lr.se den 28 apr 2011)

Enligt dagens avtal med Statens Kommuner och Landsting, SKL, ska resultatet av lärarnas jobb också resultera i högre lön än det garanterade löneutfallet, men så är inte fallet. Enligt en ny undersökning som Lärarnas Riksförbund gjort, spelar det ingen roll hur bra en lärare gör ifrån sig. Det finns ingen koppling mellan resultat och löneutfall för de kommuner där lärarnas insatser lett till en klart positiv resultatutveckling. De garanterade procenten utgör med andra ord också ett tak för löneökningen.
Svaret på varför lärare har så låga löner kan bara ges av arbetsgivarna. Det är nämligen arbetsgivarna som sätter lön. Ingen annan.

Så står det bland annat. Hoppas innerligt på att läraryrket inom kort genomgår en kraftfull statusuppgradering och att arbetsgivarna då låter det synas i lärarnas lönekuvert. Men…med tanke på hur dålig den svenska skolan är enligt media och hur lite vi lärare jobbar enligt gemene man, så kan jag nog sluta hoppas.

Ja ä int’ bitter…