Heddas vernissage

Idag har jag varit en mycket stolt besökare på syster Heddas fotovernissage på Kulturverkstan i Motala. Hon visade bl.a. bilder från Lofoten och serien Väsen.

20140301-172900.jpg

Drygt 70 besökare tittade in och hon lyckades även sälja ett par alster. Att som 19-åring ha en egen separata utställning är imponerande. Jag kan möjligen vara part i målet här, men jag tycker hon är grym. 😃

20140301-173259.jpg

Bara för att bjuda besökarna på något extra så ställde hon och kompisen Emma dessutom till med lite spontankonsert. Med gitarr och stämsång lät de oss njuta av följande låtar:
Rambling man / Laura Marling
Love is all / Tallest man on earth
Emmylou / First Aid Kit
Kan bara konstatera att även denna kulturyttring höll hög klass. Tjejerna har talang.

Även ”han-som-är-svår-att-fånga-på-bild” tyckte att vernissagen var en höjdare, det bjöds ju på chips och cider gu’bevars! Dagen till ära var han på eget bevåg klädd i kavaj, hatt och nya sneakers.

20140301-174922.jpg

Tack Hedda för en härlig utställning!

Det här var inlägg 1/100 i #blogg100.

Nä, om man skulle ta och köpa sig ett fjällhotell?

Syrran lade upp en länk på min Facebooksida häromdagen.

20131229-103721.jpg
Ett högfjällshotell är till salu i Tänndalen för 9 800 000 kr.
Driva fjällhotell? Tja. Det har jag aldrig gjort förut så det skulle säkert gå bra. 😃

Henrietta var snabb att anmäla intresse för att jobba som allt-i-allo. Laga trasiga bindningar, baka och annat trivsamt småfix. Efter att jag taggat in några synnerligen kompetenta och trevliga personer som lagbygget skulle må fint av, började folk anmäla intresse av att vara med på egen hand. På bara några timmar samlade vi ihop en skidlärare, två fjällguider, två fotografer, två paddelinstruktörer, en sommelier, två kockar, två ekonomer, en fiskeguide och flertalet musiker som ville underhålla på after skin. På skoj såklart, men kraften i att bygga nätverk i sociala medier, ex Facebook, blev tydlig. Det finns alltid någon i mitt nätverk som kan hjälpa till med de utmaningar som står för dörren.
Alltid. Även de imaginära.

Nu kommer inte jag och söstra mi att köpa nåt hotell i Tänndalen i år, troligen inte nästa år heller, men man vet aldrig. En vacker dag kanske jag kallar in er; Henrietta, Henrik, Anders, Gun, Lena, Micke, Hedda, Helene, Henrik, Tuben, Annika, Claes, Jeanette, Marcus & Nina.

Då jäklar kan det bli drag på fjället.
”- Åk först ni så väntar jag där nere!”

Semester i Nordatlanten

Nordatlanten.
Norge.
November.
Kallt, kargt och vansinnigt vackert.
Det kan inte bli bättre.

Bilderna är från Flakstad på sydvästra Lofoten. Atlantens vågor har rullat länge innan de möter de urgamla bergen här och det märks. De vill imponera. Det är inte ofta jag tappar orden, men här blev vi tysta. Inga ord duger. Rosaskimrande himmel, snöpudrade fjäll och enorma vågor som bryter i förgrunden.
Och såklart en entusiastisk surfare mitt i den kalla tavlan. Galenpanna.
20131123-213758.jpg
20131123-213916.jpg
20131123-214519.jpg
På eftermiddagens hemresa kom det 10 cm snö på en timme. Ljuset släcks brutalt kl 14.30 och vägarna är smala och krokiga. Snön kom ibland från vänster, ibland från höger och då och då underifrån. Hepp. Ibland såg man inte vägen överhuvudtaget och vi körde efter pinnarna som sitter i vägrenen. Isen frös till på torkarbladen. Vi kan väl sammanfatta det som en mycket spännande biltur. En vi kommer att minnas.

Dagen avslutades i stugan som står stadigt på pålar i havet i Svolvaer. Den egenhändigt ihopslängda pizzan sköljdes ner med öl som kylts i den nyfallna snön och den arktiska himlen skiftade från snömulen till gnistrande stjärnklar. Kanske blir det norrsken i natt?

Har en kompis som brukar säga att ute alltid är bättre än inne. Hon har så rätt.

50 shades of silver

Solen orkar inte hålla sig över horisonten så länge så här års, dagsljuset blir silverskiftande.

Några bilder från dagen som tillbringades i Svolvaer och Kabelvåg. Det har blåst kuling, regnat och snöat. Vatten överallt, i alla former. Men skönheten går inte att dölja bakom skruttväder, Lofoten är löjligt vackert ändå.

I morgon blir det biltur söderut.
Bland fjäll och hav och silverglitter.

20131122-180808.jpg

20131122-180914.jpg

20131122-180955.jpg

20131122-181059.jpg

20131122-181213.jpg

Med mobilkamera på Lofoten

Befinner mig i ett av Europas vackraste hörn med bara en iPhone att dokumentera skönheten med och tänkte passa på att utnyttja detta faktum till att testa vad den går för.
Den bästa kameran är ju faktiskt den man har med sig.

Syrran pluggar foto här uppe. Bra ställe att fota på, det dräller av motiv. Tyvärr ligger batteriet till min ”Samsung-hybrid-mellan-kompakt-och-systemkamera” och rostar på ett grönländskt fjäll sedan i somras och jag har inte kommit mig för att köpa ett nytt. Det får således bli nallekameran som gör jobbet den här gången. Än så länge är det mörkt som tusan, men i morgon ska det fotas frenetiskt under dagens ljusa timmar. Fastnar det något bra så kommer det på bloggen.

Bor i rorbuer på Svinöya i Svolvaer. Otroligt mysiga stugor med havet direkt utanför fönstret och dramatiska fjäll runt knuten. Fiskmiddagen var delikat och det var jättekul att mötas av Hedda på flygplatsen. Det var länge sedan.
Mångatan över det kalla havet glittrar.
Snön knarrar under fötterna.
Det har börjat på allra bästa sätt.

Om min farfar och hans väderkalender

Jag minns att min farfar hade en kalender som han år från år antecknade dagens väder i. På detta sätt kunde han meddela oss andra stora nyheter som att det minsann hade regnat den 20 juni tre år i rad och att det var minusgrader på julafton i fjol. Jo jo!

Farfar var intresserad av nymodigheter. Han var inte så värst bra på att få videon att spela in på rätt kanal, men det var videons fel – inte hans. Hade han levt idag hade han säkert velat att jag skulle visa honom hur sociala medier funkar.

Jag hade visat honom Facebook.
Jag hade visat honom Twitter.
Jag hade visat honom Instagram.
Och jag hade visat honom Timehop som gör precis det där han gjorde med sin femårsväderkalender fast med mera än bara väder. Vi hade kunnat läsa att jag denna dag för 4 år sedan pratade skola och internet i Skolministeriet i P1. Han hade gillat det.

Även Facebookappen för iPhone visar förra årets händelser genom att sortera på Den här dagen, så det hade nog fått hänga med i demon det med.

20131117-212424.jpg

Kära farfar. Vill också rikta ett litet postumt tack till dig nu när jag ändå har dig på tråden. För visst läser du min blogg där i himlen? 😊 Jag visste det inte då, men våra ständiga frågesporter om geografi vid köksbordet fick mig intresserad av allmänbildning och lärande. Du var nog faktiskt bidragande till att jag blev lärare även om det inte var syftet. Så tack.

Idag har det varit fint höstväder här i Nacka. Det är noterat med #novembersol i mitt Instagram-, Facebook- och Twitterflöde och kommer att gå att läsa om i min Timehop om ett år.
För det är nutidens väderkalender, farfar. Du skulle gillat det.

”Talking about love is like dancing about architecture”

Citatet är från filmen, ”Sex lektioner i kärlek”. Angelina Jolies karaktär anser att det inte finns någon mening i att diskutera saker som så självklart är olika för alla människor.
Som framtiden, t.ex. Berörde den som hastigast i mitt förra inlägg. Det finns nog lika många visioner som det finns människor. Det enda vi vet är att den kommer och att det kommer vara annorlunda än idag. För att vi vill det.

Så i skolan ska vi vara innovativa och prova nya vägar. Om vi definierar innovation med att skapa en lärsituation som är ny för dig som lärare så blir det enklare. Gräv där du står. Starta en blogg, bygg upp ditt personliga lär(ar)nätverk i sociala medier, testa Webbstjärnan, hitta en annan klass att Skypa med, geocacha, skapa film, podcasta, skriv artiklar för Wikipedia, Instagramma, bygg in 21st century skills så det knakar i lektionsplaneringarna.
Alla kan ta ett steg framåt.

Att tala om framtiden kan vara som att dansa om arkitektur. Jättekonstigt, flummigt och abstrakt.
Det kan också vara betydligt enklare än vi tror. Dansa är ju jättekul ju. 🙂

(Avslutar här mitt knäppaste inlägg hittills. Go’kväll).

Det handlar inte om lärplattformen!

Jag är inte en gnällig person, men det finns en diskussion i mitt jobb som dyker upp med viss regelbundenhet som jag ogillar. Kring den ska här gnällas och klagas lite. Efter detta kommer jag återkalla mitt vanliga positiva jag. Lovar.

Det handlar om tankevurpan det innebär att anpassa skolan efter diverse IT-system. Så många gånger har jag suttit i möten som syftar till att diskutera hur man ska uppdatera undervisningen med IT-stöd på sin skola, men som gång på gång landar i hur man ska implementera det nya arbetsättet med den redan befintliga lärplattformen. En dikeskörning. Plötsligt handlar det om system X hit och plattform Y dit och hur man ska anpassa lärares och elevers arbete efter hur X och Y är uppbyggda. Man har möjligen, visserligen och troligen lagt mycket tid och pengar på att implementera dessa system, men att verksamheten ska anpassas efter dessa tycker jag är fel på alla sätt.

När jag hamnar i sådana diskussioner vill jag bara skrika. Nu gör jag ju inte det eftersom jag är en väluppfostrad flicka. Men skriker gör jag ändå…inombords. Och drar i handbromsen och försöker få samtalet tillbaka till den manege där det ska vara – kring hur IT ska stötta elevernas lärande.

Låt aldrig systemen styra lärandet. Låt verksamheten och lärandet avgöra vilka funktioner man behöver och därefter vilka system som eventuellt ska stödja detta. Behöver man ens en lärplattform…?

Ja, jag vet att det är en stor apparat att besluta om. Det handlar t.o.m. ofta om upphandling av dessa system. Mycket pengar, mycket jobb. Min  gnälliga önskan om att börja i rätt ände kvarstår dock.

Det handlar inte om IT-utveckling  i skolan – det handlar om skolutveckling med IT.
Det handlar inte om lärplattformar – det handlar om lärande som plattform.

Formativ bedömning av film med VideoNot.es

Ibland hittar man saker som man inte visste att man saknat förrän man fann dem. VideoNot.es är en sådan.

Elever producerar film som ska bedömas formativt. Det är inte alltid självklart hur man gör detta på ett smart sätt. Med VideoNot.es blev det plötsligt enkelt. Du antecknar helt enkelt bredvid filmen medan den rullar och dina anteckningar lägger sig på den tidpunkt i filmen där de skrevs ned. Fungerar på filmer publicerade på Youtube och Vimeo et.c. Dessutom kan du koppla tjänsten till Google Drive för att dela dina kommentarer med elever och kollegor alternativt exportera till en annan favorittjänst; Evernote.
(För eget syfte kan du ju använda den när du pluggar MOOC:s på Coursera t.ex. Tänkte prova. Mera om detta i ett annat inlägg. 🙂 )

Ladda upp en film med hjälp av dess URL och det du gör automatsparas i Drive. Alternativt skapa ett nytt Videonotesdokument direkt via ”Skapa nytt” i din Drive.

VideoNot.es

Se själv:


Film av Patrik Bengtsson KAp

Så bra. Så lätt. Som det ska vara med andra ord.

Om magra kockar och IKT-pedagoger

Om man vill åstadkomma förändring är det viktigt att leva som man lär.
”Be the change that you wish to see in the world” som Mahatma Gandhi sade.

Jag ser då och då personer med titeln IKT-pedagog, IKT-samordnare eller liknande som för anteckningar med block och penna. Inte ofta, men det händer. Funderar på varför. Inte förrän man med eget exempel kan visa på den förändring man vill åstadkomma kan man förvänta sig goda resultat. Det är min övertygelse. Så nu kastar vi all cellulosa och grafit en gång för alla och lever som vi lär, right?
Evernote, delade dokument, OneNote, Dropbox…det finns massor av möjlighter att anteckna smartare.

Lita aldrig på en mager kock, eller en IKT-pedagog som antecknar med penna och block.

Feel free to quote me on that one. 😉