Uppdaterad verktygslåda

Det är lättare att hitta undervisningsformer där IKT trillar in naturligt om man känner till vilka verktyg som finns att använda. Eller att man iallafall vet var man ska leta. Av den anledningen har jag buntat ihop mina favoriter i en bra-att-ha-samling för lärare här på bloggen. Det har varit lite si och så med uppdateringen av den på sistone om jag ska vara ärlig, men nu har den fått sig en rejäl genomgång och ska vara uppdaterad. 

Du hittar den bakom länken ”verktygslådan” här ovanför, eller om du klickar här: http://sandrawissting.com/verktygsladan

Rock on!

Inspiration och möten

Det är ju bland det bästa jag vet, det där när idéer lever vidare och utvecklas. Och när de där idéerna med hjälp av sociala medier får folk att träffas på riktigt. I köttvärlden, liksom.
Idag på #SETT2014 pratade Natalie Wiklund om att våga testa nytt i den monter vi delar med HP och Microsoft. Bland annat så jobbar hennes elever tillsammans med elever i Luleå i ett projekt de kallar House of Alvik. Läraren i Luleåklassen heter Katarina Eriksson. Katarina är också, som av en händelse, en av vinnarna i vår Twittertävling och Natalie och hon har faktiskt aldrig träffats. Förrän idag, i vår monter. Så här glada blev de då. 😃
20140507-223320.jpg
Superkul både för dem och för oss!
Att jag dessutom fått vara med på ett hörn i deras samarbetsprojekt känns fantastiskt kul. (Inspirationen till House of Alvik kom från mitt Villa Mimmi från 2008). När Katarina kom fram och sade ”tack för inspirationen!” blev jag så där riktigt lärarglad.

Även Ingela Clarin kom och sade hej, en av de som jag vet inspirerats av Robinson Sthlm som jag och mina dåvarande elever gjorde 2010. Tänk vad webbpublicering i skolan kan göra. I och med att skolarbetet ligger på nätet kan flera inspireras och bygga vidare. Utveckla idéen. Hjulet behöver inte uppfinnas på nytt.

Det här var det 68:e inlägget i #blogg100. Publicera mera!

Acompli

Fait accompli, fullbordat faktum. Namnet är ambitiöst och lovar mycket. Som ”nu är den här, appen ni alla väntat på!”

Fast det jag sett hittills gillas. Testar en ny app som har både mail och kalender, Acompli. Nu slipper jag växla mellan Mail och Week Cal och Spotify får plats på viktiga raden längst ner. 👍
20140426-180620.jpg
Inlägg nr 57 i #blogg100.

Kahoot är det nya svarta

Testade kahoot idag för första gången under ett utbildningspass med gymnasielärare och bibliotekarier i Upplands-Bro som jobbade med kollegahandledning. Vi hade riktigt kul!

Kahoot ger möjlighet att skapa quizer, enkäter och diskussioner på ett enkelt sätt. När man skapat en Kahoot startar man den på en skärm, exempelvis från en dator i klassrummet som är uppkopplad mot projektor. Eleverna svarar sedan på de frågor som dyker upp på skärmen från sin egen telefon, dator eller platta. Testa t.ex. den här om platser i världen så fattar du grejen. Se till att ha en extra skärm framför dig och gör dig redo för frågesport.

Om det är motiverande? Kolla in den här killen. 🙂

Tycker att du ska knappa dig in på https://getkahoot.com och skaffa dig ett konto illa kvickt. Utsätt sedan alla i din omgivning för lite kahootande och gör lärandet lite roligare. Det är bra skit det.

Det här var det 33:a inlägget i #blogg100.

”Det är mera kärlek än hat”

Den här veckan har fokuserat mera än vanligt på sociala medier. Och ur flera olika perspektiv. Har pratat med både elever och deras föräldrar vid två olika tillfällen om det sociala livet på nätet.

Webben är fantastisk, det tycker jag verkligen. Här finns obegränsade möjligheter till kommunikation och lärande för både stora och små. Själv håller jag alla kanaler öppna hela tiden, men det är ett aktivt val. Mig kan man kontakta via mail, telefon, insta, facebook, kik, snapchat, twitter, bloggen…. Har dessutom ofta flera olika konton kopplade till respektive tjänst. (Det går nog till och med att skriva ett vanligt brev för hand och skicka det till mig med post, men det är jag inte helt säker på. Det var så himla länge sedan det hände. 😃)

Det är klart att det kan kännas stressande att det plingar i alla dessa olika kommunikationsvägar emellanåt, men som sagt så har jag valt att ha det så. Jag gillar att kommunicera på olika sätt. Jag gillar ord, bild, film och att prata med människor. Webben är ett perfekt medium för mig.

Man väljer sitt eget flöde i sociala medier. Jag väljer vilka jag vill följa eller adda, vilka grupper jag vill ingå i och vilka hashtaggar jag vill hålla koll på. Som vuxen är det lätt att säga så, men det är inte lika lätt om man är en yngre person som inget hellre vill än att passa in. Grupptryck is a bitch ibland. Det händer tyvärr att det går snett och att webben blir en otäck plats, även om det oftast är hur bra och kul som helst. Precis som skolgården alltså. Online och Köttvärlden är inte olika platser, men spelreglerna kan vara lite mera sofistikerade och klurigare att greppa för utomstående i den förstnämnda.

Det är otroligt viktigt att vi vuxna pratar med ungdomar. Om livet, både på nätet och utanför. Det finns egentligen ingen gräns däremellan. Anledningen till att vuxna fortfarande ser Snapchat, Kik och andra snabba kommunikationsmedel som problem är oftast okunskap. Där kunskap saknas finns sällan förståelse.
Kik och Snapchat är fantastiska kommunikationskanaler. Använd dem klokt och lär nytt. Våga prova.

Ungdomars spelplan online är snabb och rolig, det är därför de är där. Det gäller även utskällda sajter som Ask.fm. Faktiskt.

Som en ung och mycket klok bloggerska svarade på frågan i näthatsdebatten om varför hon och många andra gillar Ask när det faktiskt händer taskiga saker där:

”- Det är mera kärlek än hat”

…och det får bli ett bra slutord att bära med sig från detta 27:e inlägg i bloggutmaningen #blogg100. Tack för att du läste ända hit!

”Har man kul blir man bättre!”

Är helt övertygad om att det är så. Oavsett om det gäller snowboard, schack, löpning, korsstygnsbroderi eller det jobb man fyller sina vardagar med.

Morgonfilen bjöd på kloka ord som instagrammades av undertecknad. Inget speciellt med det. Mina Instagrambilder direktpostas till Twitter via IFTTT. På Twitter finns mitt professionella nätverk och där handlar det nästan uteslutande om jobb – det är i den detaljen det intressanta i denna lilla händelse ligger. Bilden har just nu retweetats av åtta personer, så många RT var det länge sen jag fick. Den har dessutom favoritmarkerats av betydligt flera än dessa åtta. Det kan bero på två saker som jag ser det:
1) De äter inte lättfil till frukost och har således missat dagens visdomsord.
2) De delar min jobbfilosofi:

– Allt blir bättre om man har roligt under tiden.
– Allt blir roligare om man gör det bra.

20140201-154831.jpg

Jonas, Albin, Guldäpplen och vägkorsningar

Allhelgona och halloween. Guldäpplen och Jonas. Och så Albin.
Den senaste tidens innehåll har fått mig att tänka bakåt – i positiv bemärkelse. A walk down Memory Lane är ju trevligt emellanåt. I den lilla ankdammen vi skolutvecklingsmänniskor verkar i korsas vägar oupphörligen. Det här är ett exempel på en ganska ball vägkorsning.

En gång i tiden jobbade jag för TÄNK OM. På en omgång jag var utbildare för satt det en kille med rött hår och skägg som gjorde verkstad av allt vi pratade om. Direkt. Kvick som tusan var han. Pratade mycket om spelifiering och vilka spel han använde, eller ville använda, med sina elever. Killen hette Jonas Lindahl och vi bytte kontaktuppgifter när utbildningen var slut. Vi tänkte att det kunde vara kul att jobba ihop nån gång.

Det gjorde vi också. Vid den här tiden för 2 år sedan kickade vi igång ett projekt där hans 6:or på Freinetskolan Hugin i Norrtälje och mina 4:or på Myrsjöskolan i Nacka skulle arbeta med allhelgona- och halloweenhelgerna. Vi ville försöka reda ut vilka skillnader och likheter det finns eftersom många av våra elever hade uppfattningen att det är samma sak. Båda klasserna fick samma uppgift. De skulle ta reda på vad de respektive helgerna stod för utifrån en rad aspekter och sedan producera en film där de presenterar något av det de lärt sig på en gemensam Youtubekanal. Klasserna hade avstämningsmöten via Skype för att kolla av hur jobbet gick för de andra och byta idéer. Vissa delar av projektet gick som vi hade tänkt oss, andra inte. Kul var det i allafall och ett resultat blev det. Filmerna kunde se ut så här:

Sedan dess har han haft fullt upp. Utvecklat Minecraft som pedagogisk metod, haft besök av statsministern, jobbat för UR m.m.
Jonas var en av de tre finalisterna till Guldäpplet i år. Daniel Gomejzon vann äpplet, men i mina ögon är man en vinnare så fort man blir nominerad. Bra exempel ska lyftas och sättas ljus på. Det är det som är det bästa med initiativ som Guldäpplet. Anyway, när man kollar på filmen om Jonas som Guldäpplefinalist så ser man även nästa inslag i Tillfälligheterna spel: Albin Schylander, eleven som pratar i filmen och som vi engagerat som talare i vårt BETT-program, gick i Jonas klass då det begav sig och var med i vårt Halloweenprojekt. Det berättade han för mig i somras.
Världen är liten.
Albin var också en av eleverna som var med Jonas på Framtidens lärande 2013 där de byggde Waterfront i Minecraft. Dessutom är han son till en fd Norrtäljekollega till min kollega, Lena.
Världen är inte bara liten – den är minimal.

Slumpen är ingen tillfällighet. Bra vägar korsar alltid varandra för eller senare.

Blogguppmaning: #videlar

Det här inlägget är en uppmaning som jag hoppas att just du plockar upp.

Jag har ett galet, roligt, intressant, utmanande och lärorikt jobb. I uppdraget har jag förmånen att få besöka skolor och förskolor över hela landet för att prata skolutveckling och teknikens roll i denna.
Ett samtalsämne som i princip alltid dyker upp är hur man kickar igång delningskulturen på sin skola. Det är en nödvändig del av resan – det är nämligen både lättare, effektivare och roligare att skolutveckla tillsammans. För att göra detta finns det lika många modeller som det finns skolor.
Några kör TeachMeets eller EdCamps regelbundet.
Några lägger in fasta punkter på mötesagendan så att kollegor får möjlighet att dela sina flippar och floppar med varandra. (Båda behövs, som jag skrev i ett annat inlägg).
Några jobbar med kollegahandledning eller liknande för att utveckla kollegiet.
Några gör inget alls. Än.

Nu till uppmaningen:

Hur delar ni på er skola?
Skriv ner hur ni gör och tagga med #videlar. Sprid sedan i sociala medier.
Jag lovar att det finns lärare, rektorer, verksamhetsutvecklare, IKT-pedagoger och andra som är intresserade.

To go fast, go alone
To go far, go together

Gammal klokskap

20130917-204714.jpg

Photo Credit: HikingArtist.com via Compfight cc

RT gärna: Hur Instagrammar du?

Lediga dagar har fått mitt instagrammande att gå bananas. Dels för att det är roligt, men också för att testa verktyget. Jag har kastat ur mig solnedgångar, stränder, fotbilder, god mat och vinglas i motljus…som så många andra. Jag märker att jag tittar mera efter detaljer, letar djup och linjer, tänker i bilder. Hur kan man uttrycka mycket med en närbild och en hashtag? Vad kan man göra med videofunktionen? Reflektionen i sig är intressant eftersom medlets möjligheter påverkar bilden och därmed uttrycket.

I skolan finns barn och ungdomar och barn och ungdomar gillar bilder. Och Instagram. Ofta gillar även deras föräldrar Instagram. En klockren kombo som borde nyttjas i större utsträckning. Min f.d. arbetsplats Myrsjöskolan använder Instagram för att posta bilder på skolmaten. Det sätter stopp för diskussionerna om huruvida det serveras grönsaker till maten eller inte och eleverna kan ”gilla” den mat de uppskattar och på så sätt ge värdefull feedback till köket.

Hur använder du som undervisar i bild Instagram? Eller använder din skola Instagram på andra sätt? Det vore spännande att få lite input kring det. Det står inte RT i rubriken för att jaga klick, jag är enbart nyfiken.

Bild från mitt eget Instagramflöde

20130801-010547.jpg

Det är frågan som är frågan

För det första funderar jag över mängden frågor som ställs i ett klassrum under en dag i skolan. Det är många.
För det andra funderar jag på hur många av dessa som pedagogen formulerar utan ett förväntat svar i bakhuvudet. Det är aningen färre.
För det tredje funderar jag på hur det går med utvecklingen av dessa pedagogiska frågeformuleringar nu när undervisningen i allt högre grad stöds av datorer och plattor. Sådär, visar många undersökningar. (Ex. Skolverket, 2013 och Ateas rektorsundersökning 2012)
Det sistnämnda tänkte jag fundera kring skriftligen en stund här nedan. Häng med om du vill.

8 av 10 lärare och ca var tredje elev i grundskolan har idag tillgång till en egen dator, men de teknikförtätningar som genomförts har på många ställen inte gett det pedagogiska lyft man eftersträvar. Arbetssättet har inte förändrats så mycket som man hoppats. Varför går utvecklingen så långsamt? Jag tror att svaret på den frågan är precis det första man kommer att tänka på: Därför att lärarna inte ges det stöd de behöver i den utsträckning som krävs. Det är en enorm omställning av arbetssätt som förväntas av den enskilda pedagogen. Då räcker det inte med ett par föreläsningar och en och annan studiedag. Pedagogerna behöver regelbunden utbildning och påfyllning av inspiration och tips. Handledning. Arenor för att diskutera med varandra och ta del av goda exempel. Tankebrottning. De behöver nätverka och besöka andra skolor. Konkret stöd med själva handhavandet. Och nej, man blir inte ”klar med it-implementeringen” på ett år. Hur långt är ett snöre? När är internet färdigutvecklat? Den här omställningen är en process som måste tillåtas att pågå länge och man behöver hela tiden hålla frågan på bordet. I den bästa av världar finns också en inre organisation som kan äga och driva utvecklingsfrågan. En processgrupp, ett IKT-stöd eller vad man nu väljer att kalla det.

På många skolor/kommuner drivs utvecklingen av s.k. eldsjälar, personer som tycker att det här är viktigt och som lägger mera tid än vad som förväntas av dem. Sin fritid, helt enkelt. Det är fantastiskt med eldsjälar…tills de byter jobb. Som jag ser det är 1:1 en brasa som ska brinna länge och en sådan stressar man inte. Den tar sin tid att få fyr på. För att lyckas med teknik i skolan krävs ett tydligt pedagogiskt ledarskap, tillgänglig teknik och ett bra innehåll för lärandet. Istället för ”vi tar datorutbildningen efter utbildningen i formativ bedömning”, anordna utbildning i formativ bedömning med digitala verktyg. Kör learning/lesson studies där datorn används i undervisningen för att utveckla metoden. Ha regelbundna Teach meets, Ed camps och andra mötesformer för att kunskapsdela. Bjud in andra skolor. Fika mera!

Men ok, nu svävade jag ut en aning. Hur förändrar vi lektionsdesignen när eleverna har en egen dator eller platta? Låt mig plocka tillbaka frågan till klassrummet där den hör hemma:
Ställ frågor som utmanar eleverna, som kräver ett svar med förståelse. Kontext.
Våga ställa öppna frågor. Våga låta elevernas resultat bli något du inte hade förväntat dig.
Formulera frågor och uppdrag som känns relevanta för eleverna. Frågor som nyttjar nätets styrkor och som gör att eleverna tränar de förmågor som ska eftersträvas i våra läroplaner. (21st century skills, helt enkelt, men mera om 21CLD i ett annat blogginlägg).
Använd en modell för planering och bedömning som alltid inkluderar ett formativt förhållningssätt och ett kommunikativt och publicistiskt arbete med internet. Lärande ÄR och ska få vara roligt och det blir betydligt roligare med en fråga som utmanar och ett uppdrag som är skarpt och nära eleverna.

Down n’ dirty, så här menar jag:

Fråga inte när Karl XII dog. Fråga om varför han befann sig i Norge och be eleverna att göra ett poddradioprogram som förklarar omständigheterna kring hans död. Vara unga reportrar vid Fredriksstens fästning en kylig novemberdag 1718.

Be någon på kommunen skriva ett brev där eleverna uppmanas att undersöka djur- och växtlivet i sjön och sedan skriva en Wikipediaartikel om sitt resultat. Andra får ta del och elevernas arbete blir på riktigt. Dessutom lär de sig hur Wikipedia fungerar. Väggtidningar är urtrist. Eleverna förstår inte syftet och ingen annan än läraren läser och beundrar.

Läs böcker, diskutera och skriv bokrecensioner i bloggform. Bjud in författaren att delta i samtalet. De ställer ofta och gärna upp.

Vem bodde här innan skolan byggdes? Utforska närmiljön med augmented reality eller geocaching. Märk upp intressanta platser med QR-koder eller placera ut egna cacher så att grannarna kan ta del av vad eleverna lärt sig.

Be din rektor att uppmana eleverna att skapa ett eget läromedel. Gör ex. film av multiplikationstabellerna och publicera på en egen Vimeokanal. Elever i andra skolor kan dessutom ta del av den, win win.

Be eleverna att efter labben om elmotorn göra en instruktion i Snapguide som förklarar varför och hur det fungerar som det gör. Förutom att lära sig om elmotorn kan andra kan ta del av kunskapen. De får uttrycka sig och använda hela sig.

Det här var bara ett utkastande av uppslag till saker man skulle kunna göra. De behöver naturligtvis finliras, kopplas till kunskapskrav och centralt innehåll, förmågor, bedömning m.m. Ni vet allt det där. Hade jag elever fortfarande så vet jag massor av saker jag skulle vilja göra tillsammans med dem. Jag var en nyfiken lärare. Jag är fortfarande nyfiken.

Som man säger i Singapore; Teach less, learn more.

Som vi frågar får vi svar. Vi behöver utveckla frågan och vi behöver göra det tillsammans.
För att göra detta behöver pedagogerna utbildning, inspiration och tid till diskussion och reflektion. Nästan i överdoserad kvantitet.

Jag låter Kalle avsluta det här inlägget, lite syrligt men hjärtligt. Tack för att du läste ända hit.

CH940127_JPG
http://bestofcalvinandhobbes.com/2012/05/calvin-mocks-education-system-and-teacher/