Skärgårdspåsk

Vädret lovade årets hittills varmaste dag och solsken från förmiddag till kväll. Elsa gick i vattnet på skärtorsdagen och idag var det premiärtur. Påskafton skulle firas i skärgården och beställningsväder var på ingång. Härligt.
20140419-225527.jpg
Från bryggan i Säbyviken på Ingarö gick färden österut. Över Nämdöfjädens blanka och solglittrande vatten förbi Runmarö, över Gråskärsfjärden och in till Sandhamn. Eller Sandön som ju ön faktiskt heter. Redan i gästhamnen kunde vi konstatera att stekarsäsongen redan är igång. Miss Rosé, Mr Ray-Ban och båtar som kostar en årslön bara att starta har redan hittat hit. Vår båt var minst och garanterat otrendigast i hela hamnen. Men charmigast. Vid vår brygga låg fyra båtar. Den tredje från vänster, den som du knappt ser under fören på monstret till höger, är Elsa. 😃 Anders och Ola i förgrunden.
20140419-223802.jpg
Lunch var bokad på Seglarhotellet och det var så gott att jag fortfarande är mätt, nu 8 timmar senare. ”Gourmetstunder i skärgård”, som jag skrev om i ett tidigare inlägg – check!

20140419-221452.jpg
Efter lunch parkerade vi på en filt vid Trouville, på sydsidan. Bilden togs från just det horisontalläget. Utsikten över ytterskärgården härifrån är fantastisk. Solen värmde i ansiktet och kastade #glitter i vattnet. Bullar från Dellan i Gustavsberg och kaffe i termos. Plus tupplur. Så ska man ha det när man har det som sämst.

Återresan bjöd på en liten grundstötning som spänningshöjare på en annars sjusärdeles härlig påskafton.

Sommaren kom idag. Båtsäsongen inleddes med guldkant och strålande sol precis halvvägs in i #blogg100. Det här var nämligen inlägg nummer 50.

Ett riktigt tjejgöra

Idag har jag bytt växelhusolja på en utombordare. Är väldigt nöjd med att ha fixat det. Har också legat på rygg och ålat i gruset under Siwan med roller i näven för att ge henne ny bottenfärg inför sommarsäsongen. Samt lärt mig vad en impeller gör för kylsystemet.
En dag fylld av riktiga tjejsysslor med andra ord. 😉

Och i morgon blir det premiärtur på vattnet!

20140418-185444.jpg
Det här var det 49:e inlägget i #blogg100. Det mest oljedoftande hittills.

Gourmetstunder i skärgård

Snart är det premiär för världens bästa uteservering. Den utan stolar och bord.
Fast på fredag blir det både möbler och troligen vit duk. På långfredagen åker Elsa i plurret och första turen ska faktiskt ta oss till en lunchkrog en bit ut i spat. Det blir Ingarö – Sandhamn som får 2014 års första inteckning i loggboken. Lunch är bokad på Seglarrestaurangen och med tanke på hur spartanska luncherna ombord brukar vara, får denna nog lov att kategoriseras som gourmet. Vädret ska bli det allra bästa dessutom. Packar solbrillorna.
Lyxkäk i all ära, men det är ändå de måltider som intas direkt på klippan som är bäst. Har till och med lärt mig att uppskatta sill på senaste tiden. En sillunch med tillbehör är världsklass. Förra årets midsommarlunch intogs på en slät häll tillhörande en ö utan namn strax öster om Nämdö. Bad till efterrätt.
My definition of gourmet.

Midsommar

Midsommar med vattenkänning

Har faktiskt förmånen att kunna ta mig fram på vatten på flera sätt.
Båt med motor gör att man kan ta sig långt.
Kajak gör att man kan ta sig nära.
Ser fram emot att packa kajakens fikalucka med godsaker och sikta på nåt ställe där det är lä och klipporna är vänliga.
Nån kajak äger jag inte, men jag vet var man hyr dem. Under våren har jag dessutom gått kurs och lärt mig rolla. DET är jag mäkta stolt över. Boendet tar man med sig. Som en snigel på vatten, typ. Tält är svårslaget.
Det finns visst de som inte uppskattar tält. Jag förstår inte det språket.

Lunch är gott, men måste jag välja så är middag bäst. Gourmet i skärgården handlar bara om två saker – rätt plats och rätt sällskap. Är det rätt så är maten alltid fantastisk. Jag vet inget bättre än att sitta ute lite för länge en varm sommarkväll. Att sitta kvar tills vinet är slut och solen har gått ner och grillchipsen är borta sedan länge.
Sjunga Taube. Fritiof i Arkadien ftw.
Texten i boken lyses upp av fotogenlampa och mångatan glittrar i nattvattnet.
Sova i sovsäck under däck.

Fritiof

Fritiof i Arkadien. En av Taubes största hittar.

Dagen efter sippa frukostkaffe med morgonsolen i ansiktet.

Gourmet i skärgården handlar inte bara om mat. Det är lätt att förledas att tro det, men just själva maten har en underordnad betydelse. Det som är gott blir ännu godare bara genom att ha vågskvalp, måsar och varma klippor i närheten.
Vardagskäk blir gourmet om stunden och platsen vill det.

Längtar ut.

Det här var det 45:e inlägget i #blogg100. Snart halvvägs. Tack Lena för rubriken. 🙂

Stigfinnare

Mountainbike. Bergscykel.
En klok person sade häromdagen att om man känner sig seg är det bättre att cykla än att sova. Jag lydde det rådet och stack ut en sväng idag på eftermiddagen. Det funkade. Det blev 25 km med några sköna stopp på bra platser. Hade glömt hur kuperade stigarna i Nyckelvikenreservatet var, men cyklingen där var riktigt bra. Utsikten mot Fjäderholmarna avnjöts från klippor som är som gjorda för cykeldäck. Det här är det 44:e inlägget i #blogg100 och det består mest av bilder. För att bilder säger mera än ord.
20140413-200917.jpg

20140413-200951.jpg

20140413-201027.jpg

20140413-201100.jpg

Med Berra på Järvafältet

Bögs gård. Ordet bög är visst gammelsvenska för böj eller båge och gårdens namn kommer sig av att den ligger vid sjön Ravelens buktiga södra sida. Vi möttes upp där, vid Bögs gård, Helene och jag.
Var ju bara tvungen att ta reda på var namnet kom ifrån, nu vet jag. 🙂

Solen sken och vårfåglarna försökte överrösta varandra. Människor var ute och promenerade, cyklade, red eller satt och fikade i solen. Järvafältet var en ny cykelupplevelse för mig, riktigt bra! Det finns massor av vägar och stigar att välja mellan och vi hojade runt på grusvägar, på torra stigar och på stigar som var vääääldigt kletiga. Kul som attan. Lär bli flera besök på Järva under våren.

Nya hojen, en Scott Contessa Scale, hade minst lika kul som jag i leran. Vid lerdopet tillägnades han (för det är en han) namnet Berra. Det var faktiskt så roligt idag att vi åkte hem och anmälde oss till cykelvasan. Ibland är avståndet mellan idé och handling ganska kort. 🙂 90 km är fullbokat sedan länge, men den 15 augusti blir det 45 km mtb mellan Oxberg och Mora. Ser fram emot det!

Jag har visst denna helg även gått med på att köra König Ludvigs Lauf i vinter. 50 km på längdskidor i tyska Alperna, ett av de klassiska långloppen. Den bokningen är dock inte färdigförhandlad än…

Det här var det 30:e inlägget i bloggutmaningen #blogg100.

Carpe diem

Ligger i gräset vid Söderbysjön och solar. Det värmer verkligen. Har cyklat hit och vårvärmen tillåter utomhusträning i t-shirt idag. Underbart skönt!

Några sothöns simmar runt nere på den blåblanka vattenytan och tutar som bara sothöns kan.
Framför mig ligger min nya cykel, inköpt idag.
Min nya träningskompis.
Mitt nygamla intresse som bubblat upp till ytan igen.
Snart är det dags att börja snygga till det yttre för att fira Tomas som gick in i sitt fjärde decennium tidigare i veckan.

Men först lite mera sol.
Bara en stund till innan hjulen rullar hemåt igen.
För att solen värmer både ut- och insida.
För att vi har väntat på detta sedan solen gick i moln i höstas.

Det här var det soligaste inlägget hittills i #blogg100. Det var även det 29:e i ordningen.

20140329-152058.jpg

The polar bug

Har varit på föreläsning i eftermiddag. National Geografic kör en föreläsningsserie på Waterfront och den andra av fyra var idag. Dagens talare var Paul Nicklen, fotograf som jobbat mycket för Nat Geo. Han är inte bara en fantastisk fotograf, utan även en fängslande talare. Vi fick lyssna på historier om kalla dyk under is i havsvatten som bara var -1,5 grad. Pingviner, leopardsälar, isbjörnar och andra magnifika djur fanns med i alla hörn av berättandet. Titta in på hans sajt och njut av några smakprov. Att få historierna bakom dessa fantastiska bilder gjorde dem ännu bättre. Den där leopardsälen på bilderna kom så nära eftersom hon fångade pingviner åt honom i tron att han inte kunde jaga själv. Hon gav sig inte, utan var så mån om att Nick skulle få något att äta att hon fortsatte i fyra dagar. 🙂 Bara en sån sak.

Hans huvudbudskap är dock inte skönheten i bilderna, utan att få betraktaren att se och att engagera sig i det vackra eftersom det är hotat av att isarna smälter. Och de smälter fort. Försvinner isområdena förlorar vi ett helt ekosystem. Det får bara inte hända.

Se delar av historien om leopardsälen här:

Läste också Den omöjliga isresan (Birgitta Boye-Freudenthal, Eric Boye) nyligen. En berättelse om den första svenska segelbåten att ta sig genom Nordvästpassagen, från svenska västkusten via Island och västra Grönland till Alaska och Stilla havet. Norr om Kanada är seglingsvattnen lite lätt stökiga, minst sagt. Författarna pratar ofta om The polar bug. Har man väl upplevt arktiska områden så vill man ha mera.

Och jag fattar vad de menar. Det är något med det här karga som har krupit in i mig. Det som (ännu)  inte har trampats sönder av människofötter är extremt fascinerande. De senaste resorna har gått till Grönland och Lofoten. Svalbard ligger på listan och i sommar blir det troligen ytterligare en tripp till Lofoten.

Bjussar på några bilder från 2013. Solsemester på sommaren måste ju vara bäst norr om polcirkeln där man kan sola dygnet runt. 🙂

Detta bildspel kräver JavaScript.

Denna lilla polarbetraktelse blev det 23:e inlägget i bloggutmaningen #blogg100.

I only run once. Or twice.

Idag sken vårsolen ordentligt!
Påskliljor på bordet på uteplatsen, kaffe i solen och tulpanknoppar i massor i rabatterna. Härligt!

Stack ut på en löprunda på förmiddagen. Det blev Slussen tur och retur, längs vattnet. Det är verkligen ljuvligt att ha vatten så nära och på flera håll. Det blev en lite längre runda än vanligt; 7,2 soliga kilometrar kantade av måsskri, båtar och glada människor i solbrillor.

Efter lite föreläsningsfix ryckte det ännu mera i fötterna…så det blev en sväng till. 😃

Totalt 11 km idag. Två springturer på samma dag har aldrig inträffat förut, så det måste helt enkelt dokumenteras. Lekte lite med appen Pic Jointer och gjorde ett litet kollage av dagens bilder.

20140322-211832.jpg

Det här var det 22:a inlägget i #blogg100 och i morgon blir det vilodag. 🙂

Bergtagen

20140313-211742.jpg
Fjäll.
Sitter i bilen och närmar mig Nacka efter nästan 8h på vägen. Det känns skönt, men också lite vemodigt, att vända söderut. Som alltid. Förutom att det denna gång också innebär att vinterutomhussäsongen definitivt är slut, så är det något annat med fjällvärlden som jag alltid har svårt att lämna.

Jag har alltid känt mig hemma i det där karga. Det där tysta. Det där uråldriga, oföränderliga. Den där miljön som tycks vara helt i avsaknad av synintryck, men som i själva verket är så fullsmetad av visuella krumsprång att man upptäcker något nytt varje gång man flyttar fokuspunkten.
Jag tror att det är precis det som är grejen med varför det är så behagligt att fastna med blicken på berg och stora vatten. Bilden innehåller ingenting, ändå allt.
Sinnena får vila.

Det är ingen slump att mina senaste resor gått till Grönland, Lofoten och svenska fjällen.
Känslan av att vara en pytteliten del av något väldigt mycket större.
Sinnesvila.

…ja, och så är det ju världens bästa lekplats för sådana som jag… 😃

Det här är inlägg 13 i #blogg100

Adrenalin, D-vitamin och endorfin

Jag är en utomhusjunkie.

Jag behöver regelbundna injektioner av frisk luft, vatten- och snölek, fria vidder och barrdoft för att må bra.
För att fungera.
Helst i kombination med någon slags rörelse, men att bara sitta på en sten i en skog vid en sjö går också bra.

Idag var en riktig benknäckardag och substanserna i rubriken har spelat huvudroller.
Adrenalinpåslaget som kommer när mjölksyran pumpar i benen då backen är lång och brant och inte lämnar utrymme för söndagsåkning.
D-vitaminfabriken som går för högtryck när solen målar vinterblek hud lite lätt rosa.
Endorfinerna som lattjar runt i kroppen när man som vuxen tillåter sig att leka.
Snölek i slösande sol, det kan inte bli bättre!

Började dagen med att köra 15 km i perfekta spår med skidor som i princip gick av sig själva. Hade vita fjäll i fonden och solen ovanför hjässan under hela rundan. Dalslingan mellan Hamra och Tänndalen var a work of art idag.

20140312-201909.jpg
Efter morgonrundan åkte carvingskidorna på och låren fick jobba ytterligare 5,5h. Idag var underlaget sanslöst bra, jag njöt av varje sväng.
20140312-221003.jpgFitbit var nöjd och glad redan vid 11-kaffet, det välbekanta ”durret” vid handleden kändes när jag släpade systersonen med staven på en transportsträcka. Redan då hade jag avverkat mina 10000 steg, men det hann bli mera. 😃 Systersonen är förresten en irriterande duktig skidåkare vid sina modiga 4,5 år. Beware Jon Olsson, here comes Malte Knutsson!

20140312-221325.jpg
Igår funderade jag på vilken sorts fjällturist jag egentligen är. Jag har alltid propagerat för att man ska ta sig fram långsamt och tyst i fjällen, det gör jag fortfarande. Storheten, stillheten, det oföränderliga framträder bara då man rör sig i takt med naturen. Men igår dundrade jag för första gången fram på ett muskelpaket som för ett himla oväsen och luktar bensin. Vid en stuga vi passerade vinkade jag till två damer på turskidor som stod och vilade. Man hälsar på varandra i fjällen, det bara är så. Oskriven regel. Damerna vinkade inte tillbaka och jag insåg att jag i och med skotern jag satt på var en av ”de andra”. Aj f-n. Tuff insikt.

Fast…
Det är inte antingen eller.
Det är både och.
Jag tänker liksom inte välja.
Jag är inte antingen längd-, carving-, snowboard eller telemarksåkare.
Allt är ju kul.
Jag åker inte antingen turskidor eller skoter på fjället.
Jag väljer båda.
Jag cyklar inte antingen på vägen eller i skogen.
Jag hojar där jag vill.
Jag paddlar inte antingen kajak eller gasar på i motorbåten.
Jag väljer båda, men efter humör.

Jag vill inte välja. Tänker inte.
Jag vill göra allt.
För att jag behöver mina endorfinrus.
För att jag är en utomhusjunkie.

Det här är inlägg 12 i #blogg100