Ut på tur, aldrig sur – utan lur?

”Som en gummiboll kommer jag tillbaks till dej…”

Nu ska jag berätta en historia om mobilen som var på vift och återfanns. Du som tycker att ämnet låter bekant minns helt rätt, jag har skrivit om mobiler på vift förr. För att det har hänt förr. Men så är jag ju också Wonder Woman.

Åkte skidor i Vemdalen idag. Vädret var vykortsvackert och snön var sådär härligt vår-slushig som den bara blir i april. Dagsmeja är bra grejor.

Mitt på dagen ägnade vi all uppmärksamhet åt solen med ryggen mot en klippa nära toppen. Nyllet mot den värmande vårhimlen och kroppen vilsamt placerad i ett H byggt av skidor och stavar. En klassiker. Väldigt behagligt. Några bilder knäpptes innan det blev dags att skida mot stugan för lunch.

Tillbaka i stugan märker jag att fickan där jag lagt mobilen är tom. Hade jag lagt luren i en annan ficka? Nej, den ligger alltid i vänster jackficka. Och vänster jackficka är tom…och har ett stort hål i underkant. Min helt nya skaljacka har uppenbarligen inte limmats ihop ordentligt, för nedre delen av fickan har bokstavligen gått upp i limningen. Gah!

iPaden berättar genom Hitta iPhone att luren befinner sig på fjället. Skit också. En bra bit upp på grannfjället där jag efter solandet gav mig ut bland björkar och stenblock och lekte lite utanför pisten. En vit lur på ett snötäckt fjäll. Vad är oddsen för att hitta den liksom?

Jag markerade telefonen som ”förlorad” och lämnade ett meddelande om hur en eventuell upphittare skulle kontakta mig på iPhonens skärm. Slängde i mig lite lunch, petade ner paddan i ryggan och gav mig ut på sakletarjakt. Åka skidor med iPad i handen har jag aldrig gjort förut, men just då var jag väldigt glad att jag hade lagt ned båda manickerna i packningen.

Den första gissningen var solgropen. Där var den inte. Scannade då av området jag åkt i med ena ögat på kartans markering och det andra på omgivningen. Letade en bra stund, men när jag till slut tyckte att jag var nära pricken som sade ”Sandras iPhone” petade jag på ”Spela ljud”. Döm om min förvåning och glädje när jag då hör något pipa ensligt på avstånd. Där låg den ju!

Hej kompis!

Jag kan bara konstatera att tekniken är smart. Så smart att även en Wonder Woman som jag kan hitta grejorna när de är på utflykt. Även om det denna gång var Haglöfs fel och inte mitt.

Till denna lilla historia hör också att nästan samma sak hände i förrgår. En annan lur hemmahörande i samma stuga föll ur fickan på väg hem från backen, någonstans i djup snö och fjällskog. Den hittade vi med Samsungs motsvarande tjänst.

Osannolikt. Eller sannolikt. Tekniken gör det omöjliga möjligt ibland. Som att hitta en liten vit pryl på ett snötäckt fjäll till exempel.

 

AW med Siwan

Att vara på vattnet är bland det bästa jag vet. Friheten och enkelheten i att kunna ta mig dit jag vill, lägga till vid nån ö som ser mysig ut och sedan bara vara.

Idag var det så. Stack ut efter jobbet, med Lena. Vi ankrade Siwan vid Hallonholmen i Ingaröfjärden i strålande sol. Go’macka från Dellan, bok i paddan och bad när kroppen behövde svalka. Bara att tippa i.
En aw i världsklass, helt enkelt.
20140708-212638-77198245.jpg

Efter regn kommer sol

När växlande väder verkligen är växlande och solsken, hagel och skurar avlöser varandra med byte varje kvart, gäller det att klä sig med fantasi. Jag har inget emot att vara utomhus när det är busväder, tvärtom. Har man klätt sig rätt är det bara skönt.

Dagens cykelrunda i Hellas var en sådan där man fick pang för de pengar man lagt på funktionskläder. Solsken vid starten övergick till vind och hagel som sedemera blev ösregn. Rötter och stenar blev hala som snor, men rackarns vad kul det var! Börjar känna mig säkrare nu och vågar stå på lite även där det är rotigt, stenigt och går nedför.

Solen och värmen som tittade fram efter regnet fick skogen att ånga.
Efter regn kommer sol. Och ibland älvdans.

Du får ha överseende med att jag ser ut som en tönt som försöker leka dokumentärfilmare. Jag bjuder på det. 🙂

Livet är lite roligare utomhus, även när det regnar. Ut å lek!

Nationaldag med sving

Firade nationaldag på golfbanan idag. Gick 18 hål på Nacka GK i shorts och t-shirt och njöt stort av försommarvädret. Det hade varit slagtävling innan vi gick ut så det stod svenska flaggor längs fairway. Idag var det kul att spela! Är nöjd med mitt spel och hade bra känsla i slagen större delen av rundan. Det är inte alltid så, så jag njuter när det inträffar. 😃

På hemvägen bjöd syster yster på Amarone och nu bjuds film och godis hemma i soffan.

Grattis på födelseda’n, Sverige!

Det här var inlägg nr 98 i #blogg100.

Skog & hav

Det har varit en fin försommardag idag och sådana ska enligt min bok levas och upplevas utomhus.

Dagens aktiviteter blev cykling och båt. Har länge varit lite sugen på att köra det s.k. Gröna spåret mellan Hellasgården och Saltsjöbaden. Det är 11 km långt från norra änden av Källtorpssjön tills dess att stigen mynnar ut vid Erstaviksbadet i Saltis. Det var inte helt lätt att hitta på sina ställen, men det gick över förväntan bra. Spåret går mestadels i barrskog på torra stigar och släta hällar som gjorda att cykla på. Mot slutet var det rotigt och stenigt och en och annan ”va f-n!”, ”h-e!” och ”j-ar!” ekade bakom pannbenet. Men det är ju kampen som är lite av det roliga, skam den som ger sig!

Svettig och skitig tog jag sedan Saltsjöbanan hemåt igen. Ett bra beslut, eftersom blodsockernivån befann sig i fritt fall vid det laget. Note to self: Skippa aldrig att packa nåt att äta, även om du käkat duktigt precis innan du sticker ut…det blir dåligt. 😊
20140601-212106-76866868.jpg
Eftermiddagen tillbringades på vattnet. Siwan fick ut och springa lite och tog oss till en liten holme inte långt från bryggan. Här avnjöts kaffe, munkar, bok, måsskri och solens värme i ansiktet.
20140601-212607-77167815.jpgDet viktiga är inte att komma långt.
Det viktiga är att komma ut.
Mission completed.

Det här var det 92:a inlägget i #blogg100 och jag vill ha flera dagar som denna.

Fore!

Jag är ingen duktig golfare, men gillar det. Säsongen är igång och den gamla bagen är utbytt mot en ny. Det måste ju helt enkelt generera längre drivar och säkrare puttar. 😄
20140509-221512.jpg
Det här var det 70:e inlägget i #blogg100. Fortfarande kvar på hcp 29, men med förhoppning om sjunkande värde framåt sommaren.

I sommarvistet

Siwan ligger nu äntligen vid nya sommarbryggan i Gustavsberg. Efter en dag som innehållit både solsken, regn, snö och hagel sprack det upp framåt kvällen och färden mellan Mölnviksvarvet och Farstaviken i Gustavsberg blev ljuvlig. Kall, men ljuvlig. Och motorn gick plötsligt som en klocka. Testade gasen ute på Baggen och jodå, den satt kvar. 😃
20140504-193516.jpg
Man hinner mycket om man startar tidigt. Har idag jobbat fem timmar, cyklat 14 km sten-å-rot, flyttat båten och går nu på kvällspasset med jobb. Slutspurten återstår av det som dunsade ner i knät i slutet av förra veckan. Men som Wikegård skulle sagt: ”- Det är pannben som gäller. Borra!!”

Det här var inlägg nummer 65 i #blogg100.

Perspektiv

National Geografic Live är en föreläsningsserie som är helt fantastisk. Børge Ousland, en norrman som sett ställen de flesta av oss aldrig ens skulle överväga att ta oss till, berättade ikväll om sina expeditioner på Waterfront.

När Børge i 20-årsåldern jobbade som djupdykare, tillbringade han veckor på 150 m djup  i trycktank under norska oljeplattformar. Där nere kom han på att det vore kul att utforska polartrakterna. Så kan man ju tänka.

Efter det korsade han Grönland på skidor med två kompisar. Fast det var typ uppvärmning visade det sig och i föreläsningen viftade han förbi den lilla bedriften på 5 min. Anyway. Efter Grönland fick han blodad tand och fick lite nya idéer.

Han har till exempel:

Åkt skidor, paddlat och seglat från Franz Josef land till Norge för att upprepa det Nansen och Johansen gjorde i slutet av 1800-talet. Genom packisen. Det innebar bland annat att tälta på is som spricker upp under tältet. Under tältgolvet, 4000 m kallvatten. Obekvämt.

OCH

Seglat hela Nordpassagen (ost- och väst-) runt Arktis under samma säsong i en trimaran. Det tar vanligtvis 5-6 år pga den rörliga packisen. Man gjorde alltså hela seglatsen under 4 månader för att visa det dramatiska i att det numera går att segla runt arktis eftersom isen smälter. Kallt, blött och jävligt obekvämt.

OCH

Skidat över Arktis, från Sibirien till Canada, ensam. Drygt 80 dagar. Obekvämt.

OCH

Skidat över Antarktis ensam. Enbart vitt och platt i tre månader. Klart obekvämt.

OCH

Korsat en av världens största glaciärer i Patagonien. Repellerade med 150 kg packning i kajak nedför 600 m isstup. Ganska obekvämt.

OCH

Skidat, paddlat och simmat(!) från Norge till Nordpolen. Vintertid. Innebär polarnatt och kolmörker i två månader. I minus 40-50 grader. För att inte irra bort sig i mörkret bestämde de sig för att hela tiden gå rakt mot norr, oavsett vad som låg framför dem. Var det öppet vatten så simmade man. Enkel logik. Dock relativt obekvämt.

Han nämnde inte ens att han hade bestigit Mt Everest och Cho Oyu. Alla expeditionerna kan du läsa om här.

Varför valde jag rubriken perspektiv?
För att vi på lunchen idag klagade över att det var jobbigt att träna tidigt på morgonen. Därför.

Det här var inlägg 59 i #blogg100 och ytterligare ett som tillkom efter en dos av polarinspiration.

Down n’ dirty

Är så sjukt nöjd med mitt cykelköp. Den här helgen har bjudit på sommarväder deluxe och solen har verkligen jobbat hårt. Perfekta omständigheter för utomhuslek med andra ord. När hojen fick ny kedja blev allt mycket roligare och både lördag och söndag eftermiddag har tilbringats på hjul.

Igår hette lekplatsen Hellas. Sveriges bästa mtb-område och cykling i världsklass enligt den nyinförskaffade boken ”Mountainbike kring Stockholm” (Gooch/Bern, 2012). Dessutom ligger det runt hörnet, bara 10 min hemifrån. Det sägs att det finns cyklister som har hojat här i 20 år och fortfarande hittar nya stigar. Det finns myriader av roliga stigar och det går alldeles utmärkt att bara svänga när det dyker upp en som ser bra ut. Kommer man vilse är det max 10 minuters cykling till någon större led eller väg och med luren i fickan är det i princip omöjligt att villa bort sig. Runkeeper, Google Maps och Moves håller liksom koll på en… Stig förresten. Emellanåt var jag ordentligt ute i spenaten och försökte ratta mig fram mellan stubbar och mossa för att stigen helt enkelt försvann. ”Var tog vägen vägen, vi åker på en åker”, typ.

Naturen är varierad. Stigar som slingrar sig fram under hassel och björk omringade av vitsippor, byts mot torr tallskog där flata hällar går i dagen och uppmuntrar till fart. Extremt mycket rötter och sten på sina ställen sparkar upp pulsen ordentligt och man får slita för att ta sig fram. 15 km glädjerull stannade loggen på igår.

Idag var det Järvafältet som fick besök. Helene och jag sågs vid Bögs gård och lekte i skogen i några timmar. Drygt 16 km stig, grusväg och häll blev det. Galet roligt! Det finns några stigar där som har partier som aldrig tycks torka ut och där är det ordentligt kladdigt. När hjulen går ner en decimeter eller två i lera och vatten får det liksom konsekvensen att kladdet sprayas uppåt. Men #kladdärkul! Hade lera från topp till tå, bokstavligen.

Järvafältet rymmer överraskande många miljöer. Här finns ängar, barrskog, lövskog och gårdar med betande djur. Det är fint. Jag skrev om det i ett annat inlägg. Idag hittade vi också en höjd med torr och fin tallkog och fina hällar, det hade jag inte väntat mig.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Att det bara skulle vara barn som gillar att leka sig skitiga stämmer inte. Om det nu var någon som mot förmodan trodde det.

Det här var det 58:e inlägget i #blogg100.

En kedja är aldrig starkare än dess svagaste länk

Och i det här fallet menar jag det i dess allra mest bokstavliga betydelse.
Berra har haft ont sedan han flyttade in. Det visade sig att en länk i kedjan inte var så rörlig som den behövde vara och det gjorde att kedjan skuttade fram och tillbaka mellan dreven. Nu har han fått en ny kedja och med det en helt ny spänst.
Jippikayey, nu ska det bli åka av!

Tack till den toppentrevliga personalen på Länna sport som knölade in mig i det tajta schemat och fixade allt med ett leende.

Det här lilla kedjebrevet var inlägg nummer 56 i #blogg100.