Hållbar (skol)utveckling

Idag examinerades en grupp entusiastiska kollegahandledare i Nordmaling i Västerbotten och i och med det gick vi i mål med en stor utbildningssatsning som genomförts under året. En satsning som har varit intensiv och utvecklande på många sätt och som haft kikarsiktet inställt många år framåt. Nordmaling vill förnya sitt sätt att leda barn och unga till nya kunskaper och insikter och man vill se en förändring som består.
Kommunen må vara liten, men visionerna är stora.

På ledningsnivå har verksamhetschef och rektorer arbetat med vision, mål och handling i vårt program Förändringsledning i Skola. Lena skrev fint om det förra veckan. Att rektor driver utvecklingen och leder som hen lär är helt avgörande för att lyckas. Både forskning och erfarenhet säger det.

Vi har också utbildat kollegahandledare som ska stötta sina lärarkollegor i arbetet med att inkludera 21st Century Learning Design och att uppdatera undervisningen med hjälp av IKT. Att arbeta medvetet med kollegialt lärande innebär en långsiktighet som jag gillar mycket. Det handlar om hållbar skolutveckling.

Utöver detta har samtlig undervisande personal deltagit i workshops om formativ bedömning, 21CLD, flipped classroom, matematik, och läs- och skrivinlärning. Alla i en digital lärkontext. Dessutom har de fått utbildning i Google Apps for Education, som är den plattform man använder.

När vi avslutade idag fick jag ett varmt tack av Margareta Brännlund, rektor på Kyrkovallens skola. Jag fick en vacker flasköppnare i smide från Baudins konst.
”För att du öppnar dörrar till nya möjligheter”. Jag blev väldigt glad för de orden och jag är väldigt glad att jag fått vara en del av deras resa. En resa i hållbar skolutveckling.
IMG_0477.JPG
Tack kära Nordmalingar. Vi ses igen.

Som en bro över mörka vatten

Stockholm håller på att vakna och jag sitter i en taxi på väg till Bromma flygplats. Chauffören talar lyriskt om alla ljus som kommit upp i stan under helgen som just gått. ”Det är så vackert i december”, säger han. Det var första advent igår, helgen då de flesta svenskar gör sitt bästa för att låta hemmets fönster sprida lite skimmer i det annars så allomfattande mörkret.

I adventstid förbereder vi oss för en av årets stora högtider, julen. En högtid som hos de flesta familjer innebär traditioner, att göra saker i en viss ordning och på ett visst sätt. Vi vet vad det vi förbereder nu kommer att mynna ut i. En trygghet när allt annat är i förändring. Som en bro över mörka vatten, liksom.

När utvecklingen går snabbare än någonsin och det kommer nya idéer och innovationer varje dag är det lite skönt att vissa saker är som de alltid har varit. Till och med jag som generellt tycker att det är urtrist att göra samma sak två gånger, uppskattar det. Årets adventsljusstake blev t.o.m. en sån där klassiskt bakåtsträvande rackare med flugsvampar i, tänka sig. Inte ett trendigt blockljus så långt ögat når.

Han har rätt, chauffören. Det är vackert i december.
Det är vackert med alla ljus i mörkret och det är vackert med traditioner.

(Iaf när det gäller julen – allt annat går att diskutera 😉)

Det här var det första inlägget i #blogg24 och nu är jag framme på Bromma flygplats.