Ut på tur, aldrig sur – utan lur?

”Som en gummiboll kommer jag tillbaks till dej…”

Nu ska jag berätta en historia om mobilen som var på vift och återfanns. Du som tycker att ämnet låter bekant minns helt rätt, jag har skrivit om mobiler på vift förr. För att det har hänt förr. Men så är jag ju också Wonder Woman.

Åkte skidor i Vemdalen idag. Vädret var vykortsvackert och snön var sådär härligt vår-slushig som den bara blir i april. Dagsmeja är bra grejor.

Mitt på dagen ägnade vi all uppmärksamhet åt solen med ryggen mot en klippa nära toppen. Nyllet mot den värmande vårhimlen och kroppen vilsamt placerad i ett H byggt av skidor och stavar. En klassiker. Väldigt behagligt. Några bilder knäpptes innan det blev dags att skida mot stugan för lunch.

Tillbaka i stugan märker jag att fickan där jag lagt mobilen är tom. Hade jag lagt luren i en annan ficka? Nej, den ligger alltid i vänster jackficka. Och vänster jackficka är tom…och har ett stort hål i underkant. Min helt nya skaljacka har uppenbarligen inte limmats ihop ordentligt, för nedre delen av fickan har bokstavligen gått upp i limningen. Gah!

iPaden berättar genom Hitta iPhone att luren befinner sig på fjället. Skit också. En bra bit upp på grannfjället där jag efter solandet gav mig ut bland björkar och stenblock och lekte lite utanför pisten. En vit lur på ett snötäckt fjäll. Vad är oddsen för att hitta den liksom?

Jag markerade telefonen som ”förlorad” och lämnade ett meddelande om hur en eventuell upphittare skulle kontakta mig på iPhonens skärm. Slängde i mig lite lunch, petade ner paddan i ryggan och gav mig ut på sakletarjakt. Åka skidor med iPad i handen har jag aldrig gjort förut, men just då var jag väldigt glad att jag hade lagt ned båda manickerna i packningen.

Den första gissningen var solgropen. Där var den inte. Scannade då av området jag åkt i med ena ögat på kartans markering och det andra på omgivningen. Letade en bra stund, men när jag till slut tyckte att jag var nära pricken som sade ”Sandras iPhone” petade jag på ”Spela ljud”. Döm om min förvåning och glädje när jag då hör något pipa ensligt på avstånd. Där låg den ju!

Hej kompis!

Jag kan bara konstatera att tekniken är smart. Så smart att även en Wonder Woman som jag kan hitta grejorna när de är på utflykt. Även om det denna gång var Haglöfs fel och inte mitt.

Till denna lilla historia hör också att nästan samma sak hände i förrgår. En annan lur hemmahörande i samma stuga föll ur fickan på väg hem från backen, någonstans i djup snö och fjällskog. Den hittade vi med Samsungs motsvarande tjänst.

Osannolikt. Eller sannolikt. Tekniken gör det omöjliga möjligt ibland. Som att hitta en liten vit pryl på ett snötäckt fjäll till exempel.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s