Att springa till Stockholm maraton

Jo, precis. Jag sprang till Stockholm maraton. Jag skulle aldrig komma på tanken att springa 4,2 mil, men hemifrån och till närmaste kontakt med bansträckningen vid Slussen är det ca 4 km. Jag sprang dit, tittade en liten stund på alla tappra löpare, och sprang sedan hemåt igen. Det var ett test. 8 km har jag aldrig sprungit förut.

Det kanske kan låta fantasilöst att springa fram och tillbaka på samma sträckning, men med vattnet som ständig följeslagare blir det aldrig trist. Det är så vackert så här års. Dessutom får man navigera mellan vilsna kryssningsturister på Stadsgårdskajen, vilket ger det hela en extra spänningsdimension. 😄

Dagens runda blev det längsta jag nånsin har sprungit och jag är stolt och överraskad över att jag kunde. För ett par år sedan hade jag skrattat om någon hade sagt att jag skulle göra det. Visst, jag slog av på takten vid två tillfällen och jag pausade ett par min vid maratonlöparna, men jag är nöjd ändå.
20140531-225142-82302148.jpg
Det här var inlägg nr 92 i #blogg100 och denna växlandemolnighetslördag avslutades med chips och Mission Impossible tillsammans med god vän. Bra skit.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s