Stående ovationer

Hade jag haft päls på axlarna hade den stått rakt upp, jag lovar.
Stod rakt upp gjorde även publiken redan innan sista tonen på Bohemian Rhapsody klingat ut på Musikaliskas scen på Nybrokajen.
Det var mäktigt. Riktigt mäktigt.

Styrkan med Bohemian är just balansen mellan urkraften och det svaga, bräckliga, känsliga.
Balansen mellan det tydliga och det återhållsamma, det som inte betonas.
Som livet.

Det är en magnifik känsla att stå mitt i klangen när 60 pers tar i från tårna.
När många röster blir en.
När tonen vibrerar i kroppen.
När allt som existerar just där och då är musik.

Jag är så stolt att få sjunga med detta galna, kompetenta, proffsiga och glada gäng. Harmony Bells #ftw!
Stolt och taggad.
Och just nu trött.

Den här artisten är slut.
Men inte som artist.
Det ena är helt separerat från det andra i det här fallet.

Det här var ett tonartsbyte i #blogg100. Inlägg nr 82 var det också.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s