Mina fötter är mina rötter

Jag tittar ganska ofta på mina fötter. Det gör nog du också om du tänker efter.
Och reflekterar ganska ofta över hur olika de ser ut i olika beklädnader. De är långtifrån alltid snygga, men de utför sitt jobb och tar stryk utan att gnälla. Det uppskattas.

Mina fötter får stå ut med mycket.
Förra veckan var de konferensklädda och hade ont. Igår var de leriga och lite såriga, men glada, på snorhala skogsstigar. I lördags gick de i klackar. Vintertid är de ofta inklämda i olika slags pjäxor, lite frusna ibland. Relativt ofta går de också runt i raggsockor och myser och sommartid springer de gärna runt helt utan kläder. (Oups, nakenchock!)

Tittade nyss ner på dem när jag stod vid ett övergångsställe. Det låg en fågelfjäder bredvid dem och jag tänkte att man kan ta sig fram på många sätt, men flyga är nog det enda sättet där fötterna inte är speciellt viktiga.
20140512-194622.jpg
Kära fossingar, det här är en eloge till er för att ni ställer upp på allt jag utsätter er för. Tack för att ni ser till att jag alltid kan ta mig framåt, uppåt och längre bort. Och hem igen.

Det här var nog det mest ”down to earth”, ”fotriktiga” och ”jordnära” inlägg jag skrivit hittills i #blogg100. Nummer 73 var det också. Skrivet på väg hem från föreläsning och vårmingel hos INDEA.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s