En lovsång till mellanmjölkens land

Söndermarken.

För 1000:e gången rullar Lasse Winnerbäcks fenomenala textrader genom mina rosa lurar och rakt in i de mest sentimentala trakterna i bröstkorgen.
Har man som jag växt upp i en småstad i mellansverige så förstår man. Det är en hymn för 70-talister som växt upp i de industrisamhällen som Sverige är fullsmetat av.

”För nånstans under lagren av tätortstimotej så bredde stora världen ut sig utan farthinder och konsumkort och nypon…”

”Och en skivaffär i centrum som ett hål genom kulissen, ut i verkligheten, drömmen, ut till färgerna man bara ser på bio”

Jag kan inte välja favoritrad. Alla säger något viktigt om hur det är att växa upp i en stad som fortfarande söker sin identitet. Som planterar nyponbuskar för att de snabbt växer upp där kommunen byggt om eller byggt nytt. Det måste ju snabbt bli lite grönt och mysigt, liksom.
Om att känna sig hemma, men längta bort. Om att oavsett vad man tycker om stan så tycker man om den.
”…för nånstans där så blev jag den jag är nu…”

Ur Tack till musiken, ett för övrigt fantastiskt TV-program.

Det här var det 61:a inlägget i #blogg100, på väg till Valborgsbrasan. Eller sista april, som jag som gammal upsaliensare nog borde säga.
Vintern ra, på er allihopa!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s