Om att våga. Och att lära. Och att våga lära.

Hur lär jag mig egentligen?
En viktig fråga att ställa sig när man jobbar med lärande. Annars också, för den delen.

Själv lär jag mig genom att titta på andra för att sedan fundera ut hur det borde gå till – rent teoriskt. Efter det testar jag. Jag är en testare. Ibland går det bra på en gång, ibland krävs det många försök. Men ska man ta sig framåt behöver man börja trampa, annars blir man stående på ett ben.
Så jag trampar.

Klättra i träd verkade kul. Jag testade. Det gick bra.
Åka snowboard verkade kul. Jag testade. Det gick bra. Blåmärken ingick dock.
Paddla verkade kul. Jag testade. Det gick bra.
Sjunga barbershop verkade kul. Jag testade. Det gick bra. Efter ett tag.
Åka telisar verkade kul. Jag testade. Det gick bra. Efter några balettsteg i barnbacken.
Spela golf verkade kul. Jag testade. Det gick bra.
Blogga med elever verkade kul. Jag testade. Det gick jättebra.
Göra film med elever verkade kul. Jag testade. Det gick också bra.
Byta bransch verkade kul. Jag testade. Det gick bra.
Lägga till med båten utan assistans verkade kul. Jag testade. Det gick inte så bra.
Vågsurfa verkade kul. Jag testade. Det gick skitdåligt.
Tur att det finns saker kvar att lära sig. I sommar ska jag knäcka det där med att lägga till själv. 😃

Jag lär mig genom att kasta mig över saker och prova. Och eftersom jag är så sjukt nyfiken så är det alltid nåt projekt på g…
Min poäng är att det kan gå bra.
Man kan lära sig något, bara man provar.

Det här var inlägg nr 47 i #blogg100, på väg till halvtids-aw.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s