Bergtagen

20140313-211742.jpg
Fjäll.
Sitter i bilen och närmar mig Nacka efter nästan 8h på vägen. Det känns skönt, men också lite vemodigt, att vända söderut. Som alltid. Förutom att det denna gång också innebär att vinterutomhussäsongen definitivt är slut, så är det något annat med fjällvärlden som jag alltid har svårt att lämna.

Jag har alltid känt mig hemma i det där karga. Det där tysta. Det där uråldriga, oföränderliga. Den där miljön som tycks vara helt i avsaknad av synintryck, men som i själva verket är så fullsmetad av visuella krumsprång att man upptäcker något nytt varje gång man flyttar fokuspunkten.
Jag tror att det är precis det som är grejen med varför det är så behagligt att fastna med blicken på berg och stora vatten. Bilden innehåller ingenting, ändå allt.
Sinnena får vila.

Det är ingen slump att mina senaste resor gått till Grönland, Lofoten och svenska fjällen.
Känslan av att vara en pytteliten del av något väldigt mycket större.
Sinnesvila.

…ja, och så är det ju världens bästa lekplats för sådana som jag… 😃

Det här är inlägg 13 i #blogg100

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s