Om källkritik och makten att förändra

 Något av det viktigaste vi lär våra elever måste vara källkritik. Konsten att inte tro blint på allt man hör, ser och läser.

Idag kallas ibland medierna “den tredje statsmakten”. Efter kunga- och regeringsmakt anses media ha makten att styra opinionen och påverka politikerna. Jaha ja. Är medierna fortfarande nummer tre, eller har de avancerat i graderna?

Låt se. Idag är vår kung mest en välregisserad symbol med en rejält tilltagen veckopeng. Han och hans entourage gör mycket bra för vårt land, men någon egentlig makt har han inte. (Jag tycker förvisso att det är trevligt med ett kungahus, även om de numera mest är dyra och välprogrammerade reklampelare för vårt vackra land. Att ersätta ett statsbesök med en videokonferens är ju inte riktigt samma sak…)

“Denna bok tillägnas vår kung, som genom sin blotta existens bevisar att vi lever i ett sagoland”.

Tage Danielsson. Klok östgöte som skulle fyllt 80 år igår. Grattis Tage!

Var var jag? Just det. Regeringsmakten kan vi  faktiskt påverka genom att gå och rösta vart fjärde år och däremellan skriva brev, ringa och säga hej till Tomas Bodström på stan. Heja demokratin! Vi svenskar kan i stort åka hem till Reinfeldt för att diskutera skattesatser över en kaffekask. Om vi får för Säpo. Den politiska makten vinner med hästlängder över CGXVI.

Då återstår då den tredje. Vad har media för typ av makt? I stort sett obegränsad frihet att trycka vad de vill, vilket vissa utnyttjar genom att göra just detta och sedan be om ursäkt i en liten gömd notis dagen efter om det skulle blåsa upp. “Vad gjorde det? Vi sålde ju lösnummer?”

Vad gäller reell makt skulle jag nog sätta media som “den första statsmakten” idag. Att människor sedan alltför sällan läser kritiskt, gör den makten till ett stort ansvar att förvalta. Mängden information har också ökat markant, bara sedan du började läsa detta blogginlägg…

Muhammedkarikatyrer, urban legends som “sjuåriga Amy Bruce har cancer”, privata sajter som sprider egna åsikter eller ännu värre; privata sajter som imiterar redan befintliga, seriösa, sajter för att sprida ett motsatt budskap. Se bara påwww.whitehouse.com, www.whitehouse.net, www.whitehouse.org ochwww.whitehouse.gov.

Hur ska våra elever veta vad som är sant när vi själva har svårt att avgöra det? Till att börja med måste vi lärare träna vår blick för faktagranskning på nätet. Sedan måste vi ta med eleverna dit för att göra resan tillsammans.

Några webtips:

·         Myndigheten för skolutveckling – Kolla källan  

·         PIM om källkritik

·         Tidningen i skolan

Det blev visst en lång harang om rojalism, politiker och en del annat. Övervägde en stund att gå in på retuschering också, men det tar vi en annan gång. Har alltför mycket att säga om det för att låta det bli en parentes. Titta på Flicka-kampanjen och fotograferna Greg Apodaca’s och Glen Feron’s före-och-efter-bilder så länge.

…sedan har vi detta med upphovsrätt och det juridiska korsdrag som råder kring det på nätet…

Men även det är ett helt annat blogginlägg.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s