Födelsedagsöverraskningar

Jag fyllde 40 häromdagen. Ska jag vara helt ärlig så hade jag gruvat mej lite för dagen, det var inte en siffra jag såg fram emot. Men det blev ju helt fantastiskt. Måste skriva ner det så att jag minns.

Det började med att Lena bjöd på lyxfrukost på Viggbyholms stationskafe´. Där sitter vi och jobbar ibland, men i förrgår var det bara för att njuta. De har troligen Stockholms godaste frukostpaket. Den här speciella dagen ingick även en burk lakritsfiskar i frullen eftersom hon som bjöd vet vad jag gillar.😉

IMG_6255Sedan sa vi tack och hej och jobbade på varsitt håll under dagen. Själv satt jag i juryn på NextUp i Kista och njöt av innovationskraften hos de 8-klassare som tävlade med sina lösningar.

Syrran Linda hade sagt till mej att vara hemma vid 18-tiden. Hel och ren. Visste inte mera än så. Vid 18 ringer det på dörren och utanför står hon, Hasse, Hedda, mamma, pappa och Marie med bubbel och blommor. Härligt! Iom att jag var helt säker på att vi skulle ut och äta direkt så var det inte direkt städat hemma, men ok, de närmast sörjande kan leva med att det är lite smågrisigt. Bubbel i glasen och presentöppning. Jag fick en diamant. En DIAMANT!

Då tittar plötsligt Eva in. Granne och kompis sen pluggtiden. Kul! ”Kom in, det finns bubbel”! Det ringer på dörren och in kommer Anders med blommor. ”Tack! Välkommen in, ta ett glas!” Det var inte förrän det ringde på dörren igen som poletten trillade ner att någon hade riggat något. Då kom nämligen Lena. Vi hade ju redan firat och sagt ”ses i morgon”… Då kom tårarna. Sedan kom även Johanna, Eva och Helén och mitt röriga kök var plötsligt fullt av bubblor, blommor och underbara skålande vänner. Det har tydligen funnits ett Facebook-event för att koordinera balunset, regisserat av min kära syster.🙂

Det blev middag på Docklands här i Finnboda. På bordet stod 40 rosor och en jättestor ballong och maten var förbeställd. Mera bubblor, en tonfisk to die for och en flankstek mör som smör fyllde kvällen. Och skönsång och glada skratt.

Dagen efter var en vanlig jobbdag. Lena och jag hade planerat lunch i Täby C eftersom hon ville att jag skulle vara smakråd. Det fanns en klänning som som hon ville ha ett par extra ögon på. Så gärna. Jag var på kontoret och hon hade möte i stan på morgonen. När det närmade sig lunch ringer hon och meddelar ETA i Kista 11.40. Kalasbra. På väg ut möter jag Marie som i vanliga fall sitter i Västerås men var här för möte. Byter några ord och 11.37 står jag utanför och väntar. Då kommer ett sms: ”finns utanför”. Skumt, men jag har väl helt enkelt missat att hon körde förbi. Går tillbaka runt hörnet och hittar henne plus bilen utanför huvudentrén. Nu kommer förslaget om att luncha på Lillstugan ist. Inte mej emot, det är ett mysigt ställe. Men dit har vi aldrig hittat utan att köra fel…🙂 Damen i luren guidar och efter att ha snurrat runt halva Sollentuna (eftersom jag knappade in fel adress) landar vi på Lillstugans parkering.
…och där inne sitter stora delar av jobbgänget på Atea Skola. Lurad igen. Love it!
Nä, jag hade inte alls missat när hon körde förbi mej…för det gjorde hon aldrig. Hon väntade längre in på gatan för att inte synas. Och Marie skulle inte alls träffa Robert som hon sa. Och Mario, Muene, Robyn och Martin som glatt önskade trevlig helg när jag gick på lunch…🙂 Jag anade ingenting.

IMG_6290

Älskar överraskningar och den här veckan har innehållit många. Är så tacksam för allt jag blivit utsatt för.
Lena och Linda, bästa kompisen och bästa syrran. En extra stor kram till er. Tack.

Verktyg för ett rättvisare klassrum

IT-gymnasiet har tagit fram några enkla tjänster som många klassrum kan ha stor nytta och glädje av. Här finns slumpgeneratorer för att slumpa fram enskilda elever, digital handuppräckning och möjlighet att slumpa grupper och gruppledare i dessa. Dessutom kan man få ett ”kick ass gruppnamn” på de grupper man skapar,  t.ex Ruby Surfers eller Silver Poopers. Bara en sån sak.

Klicka in på http://webtools.itgonline.se och testa vettja.

ITG tools

Fick du virtual reality i julklapp?

Ibland blir framtidsvisionen mainstream fortare än man hinner blinka.
360-filmning och virtual reality är bra exempel på det. För ett halvår sedan pratade vi om VR och 360 som något som har stor potential och kommande framtid som lärverktyg. Nu i höst har det blivit tillgängligt för alla genom att etablerade TV-kanaler tillgängliggör 360 i mobilen och VR-glasögon går att köpa för under hundralappen.

Låt oss börja med 360. Att filma har fram tills nu varit en aktivitet med en riktning. Den som håller i kameran bestämmer vad som visas. Att filma åt alla håll samtidigt ger istället tittaren möjlighet att välja vad hen vill se av det som fångats av kamerorna. TV4 har filmat delar av Idol och Så mycket bättre i 360 och Svt sänder Musikhjälpen och vissa nyhetssändningar i det formatet. Se exempel nedan. (Om du sitter vid dator klickar du på hjulet uppe till vänster i filmrutan för att snurra kameran. På mobil enhet verkar det funka bäst om du öppnar filmen i Youtube-appen).

Så till VR-glasögon. Att kliva in i en annan tredimensionell värld där det digitala är runtomkring dej. Det som kändes långt borta i våras är plötsligt överallt. Vi har i december kunnat se Telias julkampanj där man får en Samsung Gear VR på köpet när man köper ny lur och på flera ställen säljs nu kartongvarianten av dessa brillor. De senare kostar som ett biobesök ungefär.
Min systerson fick ett par Cardboard i julklapp och hade väldigt kul när han letade efter Tyrannosaurus rex i Jurassic dino eller övade nickar i VR Soccer. På bilden till höger kopplar han dock av med lite problemlösning och programmering i Lego Mindstorms – Fix the Factory.🙂

Nickträning på virtuell plan. En skärm per öga.

Så kopplingen till skola och lärande då? Inte svår att se alls. Redan idag kan man till exempel i appen VRSE vandra runt i flyktinglägret Zaatari i Syrien, uppleva folkmyllret på en gata i New York och besöka en eboladrabbad by i Liberia. Appen är framtagen i samarbete med FN, New York Times och NBC och människorna man möter känns så verkliga att man vill ta dem i hand. En lärobok man kan gå in i, Narnia-style.
Som NO-lärare skulle jag gärna se VR-upplevelser där eleverna kan ”gå runt” i miljöer vi inte kan uppleva på plats i Sverige. Tänk om passet mellan rast och lunch en vanlig onsdag består av att vandra i regnskog, leta liv på inlandsisen eller att uppleva artrikedomen i ett korallrev.

Och tänk sedan när (inte om) lärare kan skapa eget material genom att filma i 360 och tillgängliggöra det för eleverna. Det är nog inte långt borta det heller.

2015 i blogg-backspegeln

WordPress har visst satt ihop en liten småfånig sammanfattning av året. Nån sprudlande aktivitet har det ju inte varit, jag har bara skrivit när andan fallit på. En sista spaning ligger dock och gror, så det kan hända att det kommer ytterligare några ord innan 2015 blir 2016.

Here we go:

Ett tunnelbanetåg i New York rymmer 1 200 personer. Den här bloggen besöktes cirka 4 100 gånger under 2015. Om den hade varit en tunnelbana i NYC, skulle det behövas cirka 3 resor för att lika många personer skulle komma med.

Klicka här för att se hela sammanfattingen.

Merry Kryzzmas

Idag har du chansen att lyssna på min kör, Harmony Bells, som river av två julkonserter i Rågsveds grundskola, en kl. 14 och en kl. 17. Själv sitter jag i publiken den här gången och ser väldigt mycket fram emot att höra hur det låter från läktarplats. Biljett kan köpas i dörren. 150kr för vuxna, 100 jämnt för barn upp till 12.

Julstämning deluxe utlovas.

Säger det en gång till:Välkommen till Rågsveds Grundskola imorgon!! Komsi-kom! Föreställningar 14 och 17. Biljett kan…

Posted by Farsta Harmony Bell Chorus on den 4 december 2015

Julmusik-bonanza

Det är den tiden på året. Igen. Ikväll satt jag bakom ratten i två timmar på väg hem och hann under den tiden sjunga duett med bl.a. Andrea Bocelli, Josh Groban, Sissel, The Real Group, Tommy Körberg, Pentatonix och ett gäng klassiska körer som sjungit in julpsalmer. Ibland är det riktigt skönt att sitta själv i bilens mörker och klämma i med hela magstödet i Bereden väg och Adams julsång eller trilla text i Fairytale of New York och Mer jul. Tur att ingen hör.🙂

Julmusik handlar om stämning, men jag blir alltid lika imponerad av den tekniska skickligheten i allt The Real Group och Pentatonix tar sig för. Lyssna och njut. Och skaffa dej en fin andra advent.

”- Hej! Kan jag hjälpa dig med något?”

Jag har tänkt skriva det här länge. Det har bara inte blivit av, men det fruktansvärda som hänt i Trollhättan idag gör det så förfärligt aktuellt att jag måste.

Jag rör mig i svenska skolor och förskolor varje vecka. Ofta kommer jag till skolor där ingen känner mig och varje gång jag kliver innanför dörrarna slår det mig hur lätt det är att komma in. Jag kan röra mig obehindrat och ingen frågar nånsin vem jag är. Jag minns faktiskt inte ens när det hände senast. Ibland undrar jag om jag ens syns. ”Hallå? Jag är besökare. Undrar ni inte vem jag är och vad jag gör här!?”

I kontorsbyggnader finns det oftast en reception där man anmäler sig och sitt ärende. På skolor och förskolor går det ofta bra att stega in obemärkt. Varför?

Det borde vara så självklart. Snälla du som jobbar bland barn och ungdomar – nästa gång du ser en för dig okänd person på din skola eller förskola, fråga:

”- Hej! Kan jag hjälpa dig med något?”

Det som inte kunde hända här i Sverige har nu hänt. Mot människor som vill skada till varje pris kan vi nog aldrig skydda oss, men vi kan göra det vi kan för att kontrollera vilka som rör sig runt de barn och ungdomar som skolan ansvarar för. 

Jag hoppas att det som hände på Kronan blir en väckarklocka och att vi blir medvetna om att våra skolor är vidöppna. Mina varmaste tankar idag går till alla som drabbats av det allra värsta på en plats som borde stå för trygghet och omtanke.

En liten tiger i en liten sko

Här

Värme, tända ljus, nära och kära i tryggt förvar och en smördegsinbakad torskrygg i ugnen. 

Där

Allt det andra. Det som vi fruktar mest. Ofrihet, otrygghet och flykt. Kanske till och med död.

Idag har jag gjort något som jag aldrig gjort förut. Som volontär för initiativet ”Vi gör vad vi kan” tillbringade jag dagen i Globens annex där vi sorterade och packade inkommande kläder och skor som ska fraktas till Lesbos för att hjälpa de som flyr från Syrien. 

När en liten pojke flöt iland på en strand i Turkiet vaknade svenskarna. Det som händer i och utanför Syrien är ingenting annat än vidrigt, men all den godhet och vilja att hjälpa till som flödar i Sverige nu är fantastisk att få uppleva. Vi gör vad vi kan har hittills samlat in över 9 miljoner kronor och mycket mera kläder och förnödenheter än man någonsin vågat hoppats på. Nu återstår att frakta ner allting till Medelhavet. 

Jag är privilegierad och jag är medveten om det. Pengar har jag skänkt, men det kändes väldigt bra att få möjligheten att hjälpa till mera direkt. Kartonger med min handstil på kommer att öppnas på Lesbos och skorna som jag lagt däri kommer att hjälpa familjer på flykt.Det är otroliga mängder som skänkts. Lastbil efter lastbil kom från insamlingsplatserna och högarna växte. När jag gick efter 5 timmars jobb hade vi ungefär dubbelt så många påsar och kartonger att sortera som när jag kom. 

Jag, och många med mig, sorterade skor efter storlek och herr/dam/barn. Tusentals par passerade våra händer under det pass jag jobbade idag. Trasiga slängdes. Blöta skor sorterades undan och kommer efter torkning att skänkas till andra organisationer, Human Bridge till exempel.  

Barn ska inte behöva fly, men det gör de. De flyr de också, ibland ensamma. I vissa barnskor lade vi små leksaker som människor hade skickat med. Det sista jag gjorde innan jag lämnade Annexet var att lägga en liten mjukistiger i ett par skor i storlek 22. Jag hoppas att den kommer att ge lite glädje till en pojke som kanske aldrig mera får komma hem. Då har jag iallafall gett honom ett par varma skor och en liten kompis att ta med på färden.

Programmering efter 60? Självklart.

Jag tror inte att man nånsin blir för gammal för att lära nytt. Det är den enkla kärnan i det här korta inlägget. 

Det händer att jag på utbildningsdagar möter lärare som lutar sig tillbaka i stolen och säger ”det är ingen idé, jag går ju i pension om några år”. Det är ett argument jag inte köper. Under de här åren hinner många barn/elever passera den här läraren och det är inte rättvist mot dem. Alla kan göra något av det där som man upplever som svårt. 

Man blir inte för gammal för att lära nytt. Man kan tappa lusten, visst, men då behöver man leta rätt på den igen.

Det här lilla inlägget kom till efter att jag pratat med mamma. Hon är 63 år och specialpedagog. Hon har alltid gillat sitt jobb, men efter 60 har hon lagt i en extra växel. Hon har jobbat hårt för att särbegåvade ska få rätt stöd i skolan och blivit uppmärksammad för det. Ikväll låg det en Makey Makey på köksbordet och hon berättade att hon använder både den och Scratch med sina elever. Som om det var nåt som alla nästan-pensionärer ägnade sig åt. 

Det är så det ska vara. Att lära är ju roligt och man blir aldrig för gammal för att ha kul.

En helg i ett parallellt universum 

Jag har nog ganska många intressen. De flesta innebär någon slags exponering för natur och rörelse, gärna med inslag av lera och svett. Ett av mina intressen avviker dock kraftigt från de övriga då det handlar om paljetter i stora mängder, hårspray, smink, klackar och lösögonfransar. Och sång. Framförallt sång. 

Det handlar om barbershop, den ädla konsten att få 4 röster att låta som 16 genom att sjunga rent. Låter det enkelt? Det är det också. Skitlätt. Här är mitt recept: Vänd diftongerna rätt och synkat, sätt alla vokaler exakt samtidigt som dina 60 körkompisar, ta alla toner uppifrån och forma orden med kindtänderna. Samtidigt som du sjunger ska du dansa synkroniserat i klackar på en smal gradäng med en fiktiv kokosboll i munnen och en osynlig tråd från hjässan upp i himlen. Å så texten, minns texten. Easy peasy. Fixar du och resten av din kör det här så skapas toner som hörs, men som ingen sjunger. De kallas övertoner och är bra skit. När det ringer i luften sjungs det rent som sjutton och då rasslar det till i domarprotokollet. 

Nu i helgen var det NM i barbershop och på Karlstad CCC samlades körer och kvartetter från Nordic Light Region, region 32 i Sweet Adelaines, för att göra upp om medaljerna. Flera av världens bästa körer finns i vår region och det som framfördes på scenen i CCC höll absolut världsklass. Bäst även denna gång var Rönninge show chorus med overkliga 744 (av 800) poäng. Vi skrapade i allafall ihop 569 pinnar med våra ”A nightingale sang i Berkeley square” och ”Steppin’ out with my baby”.

Det är alltid en fullmatad helg, en av de roligaste på året. Vi brukar tillhöra topp 5, men den här gången räknade vi inte med medalj. Vi åkte till Karlstad för att få prova våra nya tävlingslåtar för publik och för att få domarnas utlåtanden. Att komma 8:a i det här sällskapet är bra. Vi är jättenöjda, trots att det resultatmässigt är en bit ifrån vad vi brukar göra. Vi vet vad vi ska jobba på till nästa år och då kommer varenda diftong, vokalattack och danssteg att sitta som en smäck. 

2016 blir Harmony Bells återkomst i medaljstriden. Vi vilar oss i form…och har vansinnigt roligt under tiden. 😃Jag och mina minivänner i vår loge. Min roomie Linda längst till höger är vår ultragrymma koreograf. Hatten på för vår korre-guru.